Love this post:Love this 13

Artikel jag skrivit för Hufvudstadsbladets bilaga Livsstil i september.

Vi blir allt fler vilkas sysselsättning inte kräver en fast arbetsplats. Möjligtvis för möten eller våra sociala sammanhang, men egentligen inte för att utföra den uppgift vi ombetts utföra.

Som livsstilsbloggare är det självklart att ha kontoret hemma. För mig har det varit så i över ett decennium. En dröm, inte helt utan utmaningar, men en tillvaro som utan tvekan stimulerar och bidrar till min kreativitet, något kreativiteten kräver. Ett kontor skulle kunna döda kreativiteten, det skulle tjuva min tid och göra den alldeles för ineffektiv. Åtminstone för mig. 

 De flesta arbetsuppgifter och arbetsdagar har säkert en startsträcka. Min är ofta lång. Kanske inte längre än andras. Men jag är lättstörd och ibland har jag svårt att hitta tillbaka till den känsla jag hade innan jag blev störd. Jag minns för något år sedan, när jag fick ett uppdrag som måste utföras i en miljö där större delen av arbetsplatsens medarbetare satt tillsammans: Mina kollegor var visserligen jättetrevliga, men allt knappande på datorerna intill, alla pipande mobiltelefoner och samtal som ofta inte ens var jobbrelaterade gjorde det helt omöjligt för mig att prestera ett endaste dugg. Minns hur jag sprang iväg på pausen och köpte ett par alldeles för dyra hörlurar, inte för att lyssna på musik, utan för att stänga ute omgivningen och få ordning på mina tankar. 

För mig är det varken ”oseriöst” eller fult att arbeta hemifrån. Vore jag arbetsgivare skulle jag uppmuntra till det. Hellre lite tvätt som behöver hängas upp, lite disk att plocka ur diskmaskinen eller en promenad runt kvarteret än alla samtal i korridoren eller vid kaffemaskinen. Inte för att jag inte vill ha social kontakt om dagarna, men min tid är begränsad och jag vill gärna få ut så mycket som möjligt av den.

Det skulle inte funka om någon lutade sig mot mitt skrivbord, ställde ner sin kaffekopp för att bara prata en stund. Min tid är för dyrbar för det. Det vore en helt onödig irritation, skulle förlora tid jag inte ens är säker på att jag skulle kunna ta igen.  

För hemma kan jag slå av distraktionerna. Jag låter aldrig morgon-TV:n eller radion stå på. Och även om det såklart hänt att jag varit så inne i min uppgift att pyjamasen fått sitta på hela dagen, så brukar jag svida om till något snyggt. Känner jag mig snygg presterar jag bättre, och nog kan du gå i högklackat fast du jobbar hemma. Det kan i varje fall jag. 

Mitt uppdrag som bloggare eller influencer innehåller oftast både bild och text. Det är lika utmanande som det är fantastiskt. Jag får vara såväl kreatör, stylist och art director som copywriter på en gång. Om jag inte stänger av projektledaren i mig så är det svårt att anta ens en av de olika rollerna medan de ska utföras. Ni känner säkert igen er. 

Fotograferar gör jag helst hemma, så att jag får förbereda mig i min egen takt och efter mitt eget huvud. Skriver gör jag gärna på ett café, i en hotellobby eller på ett bibliotek. Där får jag mitt dagliga behov av möten tillfredsställt. Jag får röra på mig, får möjlighet att fylla på med intryck och impulser, utan att lämna min produktiva bubbla. 

Förvånas inte det minsta av att forskningen visar att öppna kontorslandskap, hur tjusigt inredda eller välplanerade de än är, ökar stress och distraherar medarbetarna. Vi behöver få vara i vår egen värld och koncentrera oss. Hemma hos oss smiter min sambo ofta upp tidigt på morgonen, medan jag låter flitens lampa lysa på kvällarna. Det händer visserligen att vi sitter på samma café och arbetar, men vi ser nog ganska festliga ut när vi är i varsin värld. Men för mig är det faktiskt bäst när jag får sitta ensam.  

Kan skratta för mig själv ibland efter en bra dag, en dag som börjat med de sista frukostgästerna vid min sida. Efter någon timme försjunken i min text tittar jag upp och ser lunchgäster vid alla borden. Köper min sallad medan jag fortsätter, för att ytterligare någon timme senare se hur cafégästernas antal tunnas ut. Då vet jag att jag haft en produktiv arbetsdag. 

Att få välja kontor för dagen får mig att må bra. Njuta av arkitekturen, känna att luften är bra, välja kaffekoppen med omsorg, inte ta första bästa som erbjuds. Jag förstår om det låter förmätet, alla ges inte möjlighet till ett mobilt arbetssätt. Men i den mån man ges möjlighet, tycker jag man ska passa på att nyttja det fullt ut. Mår du bra, mår din arbetsgivare bättre. Så skäms inte om du arbetar på distans. Gör det med gott samvete.

Love this post:Love this 19

Detta blogginlägg är i samarbete med Ev.Luth. kyrkan i Finland och deras kampanj #delaljus

Jag har många gånger märkt att jag har svårt att tacka “ja” då någon frågar om jag vill eller behöver hjälp. Jag vill liksom klara allt själv! Men faktum är att man inte vinner något pris då man kör slut på sig själv. Och det är inte meningen att man skall klara allt själv. Så jag har lovat mig själv att bli bättre på att ta emot hjälp.

Speciellt påtagligt är det nu när jag flyttat till Sverige och inte har ett stort socialt nätverk här ännu. Förra veckan, var min sambo på jobbresa i några dagar och jag hemma med barnen. Så när grannen ringde mig, och frågade om hon får hjälpa till med barnen den förmiddagen, brottades jag mig själv att inte direkt säga nej, utan tacka glatt “JA!”. Och det blev en så fin förmiddag och allt var så mycket lättare! Även om detta kan kännas som en väldigt liten sak, för många, så var det en stor sak för mig. Jag kände att jag hade ett mindre lass att bära och att jag alltid kan be grannarna om hjälp om jag behöver det. 

Jag och mina vänner har pratat mycket om ensamhet. Hur vi kan känna oss ensamma stundvis, även om vi har folk runtom oss. Vi har kommit fram till att det är bra att då säga det högt. För ingen kan läsa ens tankar och jag har märkt att säger man högt det man känner, får man ofta ett gensvar av människor runt omkring. Fast man kan tänka, “åh, jag vill inte vara till besvär för någon!”, så är det nog ett besvär det minsta man är! Folk vill hjälpas åt och vara till hands. 

För ett par år sedan kände jag mig riktigt ensam. Att jag hade ett så stort lass att bära, alldeles själv. Det kändes som om jag inte hade någon att tala med eller som förstod. Och jag skämdes över den känslan, för jag hade ju allt så bra, egentligen!? Hur kunde jag då känna mig ensam…? Så skrev jag på mitt Instagram flöde att jag ibland känner mig ensam och att de känns som om hela värden ligger på mina axlar. Jag fick så många fina svar! Det är bra att visa att man inte alltid är stark och att våga visa sig sårbar. Det kändes skönt att läsa vad folk skrivit, pepp och många som kände igen sig. Och det kändes genast lite lättare. Jag var inte ensam. 

Jennys härliga bildvägg! Den blir man så glad av! En sådan vägg vill jag också göra i mitt hem. (jo, jag har suddat ut barnens ansikten på bilderna:)

Tittade igenom #delaljus tipslistan här i inlägget nedan. Idag hade jag bestämt mig för att testa några av dessa tips! Det blev så himla bra! För just nu är vi i Falun, Dalarna. Tigers Fina Farmor frågade mig om jag ville gå på en utställning till Carl von Linnés bröllopsstuga. “Besöka konstutställning” – Check! Och så gästar vi hos min sambos härliga syster Jenny, som har ett så underbart och inspirerande hem. Hennes vägg med fantastiska bilder, blir man så himla glad av, jag vill också göra en vägg full med härliga bilder! Så Check! på den med. Ett tips är att ta med en bunt med tidningar och mötas hos en vän och tillsammans klippa och klistra en önskekarta eller visionboard.  

Så var det också den med att sova en extra halvtimme… Ja, det är ju inte lätt då man har en liten baby… Men! På morgonen tog Mattias Tiger i barnvagnen och drog ut på trilletur, medan han tog jobbsamtal med mobilen. Och jag sov till, håll i er nu – till kl. 09:30! Wow.

Så jag har redan idag gjort flera av tipsen och ja, de fick mig att bli glad idag. 

Men ibland är det skönt att bara vända sig innåt. Att inte mata sig själv med tv, poddar och musik. Det där vet man bäst själv. Ibland mår jag bra av att lyssna på min favoritpodd, få skratta till deras skämt. Eller att höra på för mig, upplyftande musik. Eller trolla bort ett par timmar med en film. Men oftast, oftast, mår jag bäst av att sitta en stund i stillhet och lyssna på mina egna tankar. Låta tankarna vila, lägga handen på hjärtat och känna hjärtslagen, känna mina andetag. 

Ibland är det bästa att ha någon som lyssnar. Att man får prata ut. Här vill jag att ni skall veta att det finns många platser att vända sig till. Och man SKA skriva eller ringa, om det ens lite lite känns så. Kyrkan har en samtalstjänst, du kan chatta, ringa eller skriva nätbrev. Telefonen är öppen varje vardag mellan 20-23. Chatten är öppen idag och imorgon öppen kl.16-21. Och nästa vecka mån-tors 19-21.

Kolla upp på kyrkas samtalstjänst här och telefonnr. är 0400 22 11 90. Tveka aldrig att ringa. 

Kram på er!

#delaljus

Love this post:Love this 13

I samarbete med Ev. Luth Kyrkan i Finland.

Kampanjen #delaljus för kyrkan har dragit igång denna höst och handlar om att bry sig om andra och att ingen skall vara ensam. 

Mörkret tynger oss alla ibland. Det känns som om hoppet försvinner i takt med ljuset. Det är en del av livet. Livet är en gåva som vi ska vara rädda om. När vi bryr oss om varandra blir det lite ljusare, också i vårt eget liv.

Sprid ljus i sociala medier genom att svara på den här frågelistan på din blogg eller på Instagram eller Facebook. Och dela med taggen: #delaljus

  1. Med vem pratade du senast?
    • Svar: Med min sambo och hans syster. Men den senaste personen jag ringde till, var min mamma. Jag brukar ringa upp henne ett par gånger i månaden, bara för att prata ditt och datt, men också om jag har något jag är ledsen över. Hon brukar hjälpa mig se saker på ett annat sätt, ur en annan vinkel. Alltid skönt att prata med mamma. Med mina vänner har vi nästan daglig kontakt över WhatsApp. Även om vi inte ses så ofta, så brukar vi skriva om det är något som känns tungt. Eller så skickar vi varandra roliga memes!
  2. Det finns ett uttryck som sägs gälla varenda människa: För världen är du en bland alla andra, men för någon är du hela världen. Vad betyder det här för dig?     
    • Svar: För mig betyder det att vara mamma till mina barn, att ha en familj. För mina barn är jag hela världen. Deras stora trygghet. Men så tänker jag också på de gånger jag blivit väldigt berörd av något jag läst på sociala medier. Att den personen som lagt ut texten, inte kunnat förstå hur mycket just det kommer att beröra mig. Att man kan hjälpa en annan människa med att visa att man också är sårbar. En gång skrev jag på Instagram att jag kände mig ensam och att det kändes som jag hade ett så stort lass att dra själv. Att jag var trött och ledsen. Men mest ensam. Tänkte först: “vågar jag skriva såhär? Kommer de tro jag är en svag människa?” Men det var fantastiskt att läsa alla fina svar jag fick! Det var många som kände igen sig och tillsammans blev vi mindre ensamma. Så kändes det för mig.
  3. Vad gör att du ser en ljusglimt i vardagen?
    • Svar: Gärna att jag tar mig fysiskt ut, för att se ljuset, om solen tittar fram. Och så är det alltid bra att röra på sig och få frisk luft. Jag älskar också att lägga på bra musik och dansa! “Lura” kroppen att må om man känner sig nere. Jag älskar att fotografera, och just denna mörka tid gör det ibland svårt. Så jag passar på att planera mina fotosessioner, för då har jag något att se fram emot. Jag försöker också alltid känna efter och vara ärlig med mina känslor. Ibland kan man inte bara lyssna på musik och dansa. Ibland behöver man sitta tyst och sortera tankarna. Och ibland behöver man hjälp med att sortera. Jag har för flera år sedan, då jag ännu bodde och studerade i Åbo, gått på själavårdssamtal. Det var verkligen förlösande. Och att söka hjälp och ha någon att tala med, om det då är en kompis, någon från kyrkan eller en psykolog, är aldrig fel! Det finns hjälp att få. Och oj, så lätt man känner sig efter ett samtal om tunga saker! Jag brukade säga till min psykolog, jag träffade under en svår tid i mitt liv, att “jag kommer hit och spyr en timme”.
  4. En bild eller film som gör dig glad?
    • Svar: Jag har en mapp på mobilen med mina favoritbilder. Jag älskar att gå igenom dem. Som t.ex bilden på då jag var på SUP brädan (kan ses nedan i inlägget) Stillheten den morgonen gav mig styrka och energi. Älskar att komma ihåg bra stunder och mina bilder hjälper mig med det.
  5. Vad är vackert in naturen just nu i oktober i vårt land?
    • Svar: Stunden innan löven faller och naturen ligger i en färgsprakande ruska. När morgonfrosten biter sig fast i gräsmattan och lättar under förmiddagen. 
  6. Tagga någon du vill skicka lite ljus i höstmörkret åt.
    • Svar: Alla er som läser!

Såhär skriver också kyrkan på #delaljus-sidan på nätet:

#DelaLjus-tips

… Det krävs inga stordåd för att knäcka mörkret, bara vanliga mänskliga handlingar av omtanke och medkänsla. Nanohandligar om man så vill. Miljarddelar. Mer behövs ibland inte av det underverk vi kallar ljus. -Tomas Sjödin

Du behöver inte rädda världen men lite ljus kan rädda någon annans värld. Här får du några tips på vad du kan göra för att #delaljus

  • Bjud din studiekompis på en kopp te
  • Ordna plättkalas sådär som Pippi Långstrump
  • Skriv ett meddelande till en barndomsvän – hur mår du?
  • Titta på en film
  • Lyssna på en ny podd eller musik från Spotify, t.ex. den här #DelaLjus-spellistan.
  • Besök en konstutställning
  • Koppla av och färglägg en bild
  • Gör någonting du har ogjort
  • Gör din önskekarta, visioner och dröm dig bort ur vardagen
  • Sov en halvtimme längre – din lyskraft växer 
  • Skicka en rolig gif till någon som behöver det

Jag tycker att tipsen är fina och att de är bra att komma ihåg, också efter att kampanjen är slut. Jag skall delge mina tips och tankar i ett annat inlägg imorgon. 

Ha det gott, mina goa läsare. Och ta hand om er själva och varandra.

Denna bild brukar jag bli glad av.