Artikel jag skrivit för Hufvudstadsbladets bilaga Livsstil i september.

Som livsstilsbloggare är det självklart att ha kontoret hemma. För mig har det varit så i över ett decennium. En dröm, inte helt utan utmaningar, men en tillvaro som utan tvekan stimulerar och bidrar till min kreativitet, något kreativiteten kräver. Ett kontor skulle kunna döda kreativiteten, det skulle tjuva min tid och göra den alldeles för ineffektiv. Åtminstone för mig. 

 De flesta arbetsuppgifter och arbetsdagar har säkert en startsträcka. Min är ofta lång. Kanske inte längre än andras. Men jag är lättstörd och ibland har jag svårt att hitta tillbaka till den känsla jag hade innan jag blev störd. Jag minns för något år sedan, när jag fick ett uppdrag som måste utföras i en miljö där större delen av arbetsplatsens medarbetare satt tillsammans: Mina kollegor var visserligen jättetrevliga, men allt knappande på datorerna intill, alla pipande mobiltelefoner och samtal som ofta inte ens var jobbrelaterade gjorde det helt omöjligt för mig att prestera ett endaste dugg. Minns hur jag sprang iväg på pausen och köpte ett par alldeles för dyra hörlurar, inte för att lyssna på musik, utan för att stänga ute omgivningen och få ordning på mina tankar. 

För mig är det varken ”oseriöst” eller fult att arbeta hemifrån. Vore jag arbetsgivare skulle jag uppmuntra till det. Hellre lite tvätt som behöver hängas upp, lite disk att plocka ur diskmaskinen eller en promenad runt kvarteret än alla samtal i korridoren eller vid kaffemaskinen. Inte för att jag inte vill ha social kontakt om dagarna, men min tid är begränsad och jag vill gärna få ut så mycket som möjligt av den.

Det skulle inte funka om någon lutade sig mot mitt skrivbord, ställde ner sin kaffekopp för att bara prata en stund. Min tid är för dyrbar för det. Det vore en helt onödig irritation, skulle förlora tid jag inte ens är säker på att jag skulle kunna ta igen.  

För hemma kan jag slå av distraktionerna. Jag låter aldrig morgon-TV:n eller radion stå på. Och även om det såklart hänt att jag varit så inne i min uppgift att pyjamasen fått sitta på hela dagen, så brukar jag svida om till något snyggt. Känner jag mig snygg presterar jag bättre, och nog kan du gå i högklackat fast du jobbar hemma. Det kan i varje fall jag. 

Mitt uppdrag som bloggare eller influencer innehåller oftast både bild och text. Det är lika utmanande som det är fantastiskt. Jag får vara såväl kreatör, stylist och art director som copywriter på en gång. Om jag inte stänger av projektledaren i mig så är det svårt att anta ens en av de olika rollerna medan de ska utföras. Ni känner säkert igen er. 

Fotograferar gör jag helst hemma, så att jag får förbereda mig i min egen takt och efter mitt eget huvud. Skriver gör jag gärna på ett café, i en hotellobby eller på ett bibliotek. Där får jag mitt dagliga behov av möten tillfredsställt. Jag får röra på mig, får möjlighet att fylla på med intryck och impulser, utan att lämna min produktiva bubbla. 

Förvånas inte det minsta av att forskningen visar att öppna kontorslandskap, hur tjusigt inredda eller välplanerade de än är, ökar stress och distraherar medarbetarna. Vi behöver få vara i vår egen värld och koncentrera oss. Hemma hos oss smiter min sambo ofta upp tidigt på morgonen, medan jag låter flitens lampa lysa på kvällarna. Det händer visserligen att vi sitter på samma café och arbetar, men vi ser nog ganska festliga ut när vi är i varsin värld. Men för mig är det faktiskt bäst när jag får sitta ensam.  

Kan skratta för mig själv ibland efter en bra dag, en dag som börjat med de sista frukostgästerna vid min sida. Efter någon timme försjunken i min text tittar jag upp och ser lunchgäster vid alla borden. Köper min sallad medan jag fortsätter, för att ytterligare någon timme senare se hur cafégästernas antal tunnas ut. Då vet jag att jag haft en produktiv arbetsdag. 

Att få välja kontor för dagen får mig att må bra. Njuta av arkitekturen, känna att luften är bra, välja kaffekoppen med omsorg, inte ta första bästa som erbjuds. Jag förstår om det låter förmätet, alla ges inte möjlighet till ett mobilt arbetssätt. Men i den mån man ges möjlighet, tycker jag man ska passa på att nyttja det fullt ut. Mår du bra, mår din arbetsgivare bättre. Så skäms inte om du arbetar på distans. Gör det med gott samvete.