Love this post:Love this 18

Artikel jag skrivit till Hufvudstadsbladets bilaga Livsstil.

Jag står och krattar löv på gården. Upptäcker glatt att vår häck har vuxit till sig under sommaren. I det avseendet är vi så olika, sambon och jag. Jag njuter av lugn och ro. Vill ha en praktfull, hög häck, för att ge så lite insyn till oss som möjligt. Men han älskar, verkligen älskar, att prata med grannarna. Så mycket att han sågade ner häcken, för att obehindrat kunna prata med grannarna, när de går förbi vår trädgård och han står vid grillen.

Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin önskat mig en pratglad svensk som sågar ner häcken till min förtret. Men resten stämmer väldigt bra in på min framtidsbild.

Så har det varit många gånger i mitt liv, att jag gjort kartor över hur jag vill ha det. Jag har upplevt att nedskrivna målsättningar har en otrolig kraft och att man skall vara aktsam om de tankar man tänker och bära dem med ansvar. Vi tänker ca 60 000–70 000 tankar varje dag och över 90 % av dessa tankar är samma tankar som dagen innan. Och allt som oftast leder de till samma val.

Inget förändras om inget förändras.

Det finns verkligen stunder i livet man kan peka ut som avgörande faktorer för när allt förändrats. Så känns det åtminstone för mig. Alla de gånger man dykt ner med huvudet före, i djupt vatten, utan att veta hur det kommer att gå. Men bara magkänslan är bra, brukar det bli bra – det är mitt mantra.

En av de gånger jag lämnat mitt gamla jag för en ny, förbättrad version av mig själv var mitt på Atlanten. Ett halvt år innan hade jag skrivit ner tio mål jag ville nå, för det året. Ett av målen hade varit att segla över Atlanten. Ingenting inom mig hade trott att det skulle bli verklighet – någonsin. Att det ens skulle vara möjligt. Det hade funnits så många olika anledningar till ”omöjlighet”. Som till exempel det, att jag aldrig ens hade satt foten på en segelbåt. Men sedan plötsligt satt jag där, dinglande med fötterna över relingen. Såg valar när vi närmade oss Azorerna.

Häromdagen gick jag igenom gamla papper. Hittade ett fotografi med koordinater nedskrivna på baksidan. Skrev in dem på Google. Tryckte på “satellitbild”. Kände en våg av tacksamhet, vördnad och mod skölja över mig. Där hade jag varit. Så mitt på norra Atlanten man nästan kan vara. Där, på den plats koordinaterna beskrev, den plats som syntes på satellitbilden – där hade jag dykt ner i havet från segelbåten, med huvudet före. Och jag som inte ens gillar att dyka i med huvudet före i simhallen!

Men med fyra kilometer till havets botten hade det tydligen inte varit några problem. Jag måste ha varit galen. Eller… kanske bara levt oerhört mycket i nuet just i den stunden. Oerhört medveten om att stunden var flyktig, att den skulle försvinna så snabbt att den snart skulle vara förbi och att man måste ta vara på den, att detta var min stund just då. Detta hade varit ett av mina mål, ett mål jag velat nå och nu var jag mitt i den verkligheten.

Om ni inte redan vet det, så vill jag berätta att det är just det som livet består av, enbart stunder av ögonblick, så missa inte dessa ögonblick.

När jag kom upp till ytan igen och tog det första andetaget, var jag ny. Det fanns ingen återvändo för mig. Jag var förändrad för alltid – min livsupplevelse blev större, för mig blev allt möjligt just i den stunden.

Det finns fler gånger jag hoppat i med huvudet före. Ni har säkert gjort samma sak. Det behöver inte ha varit mitt på Atlanten för att det ska ha kunnat kännas hiskeligt spännande. Som då man vet att om man tar det här hoppet, då kommer något att förändras. Man själv kommer att förändras, och aldrig vara sig själv lik mer. Var inte rädd! Ta steget! Våga lysa!

Vi tror många gånger att det är en yttre faktor i våra liv som kommer att bidra till att vi blir lyckliga. Många gånger har vi så bråttom att uppnå lyckan att vi inte stannar upp och reflekterar över vad det är vi egentligen håller på med. Vad det är vi vill, önskar, längtar efter? Är det just detta vi innerst inne vill? Är det just detta som får vårt hjärta att sjunga?

Detta är ett oskyldigt misstag många människor gör. Uppnår man en materiell målsättning, får man förmodligen en skön känsla, men bara för en stund.

Det är enkelt att tro att bara man förtjänar så och så mycket pengar, kör en viss bil, har så många följare på sociala medier, har dessa kläder, har denna relation, så kommer man att bli lycklig. Men det är inte där som lyckan finns. Sanningen är att det inte fungerar så. För de känslor du lever med, din livsuppfattning och livsupplevelse kommer inifrån dig själv. De byggs till hundra procent upp av dina tankar. Om du kan öppna ditt hjärta ens lite på glänt, för att kunna se att det är så det ligger till, kommer ditt liv att förändras.

Vi ska sluta leka offer! Vi känner oss bekväma med en känsla av elände och offerkoftan är skön. Men att leka offer hjälper ingen, allra minst dig själv.

Många gånger har jag styrts av rädsla. Med kroppen fylld av stresshormoner. Helt okej om det är över på tio minuter. Men vi är inga antiloper som, efter att ha blivit jagade av lejon, kan återgå till att äta gräs på savannen genast när faran är över. För oss kan stressen fortsätta länge och det är då den är skadlig.

När jag märker att negativa tankar dyker upp – sådana som varken lär, lyfter eller förbättrar mig på något sätt – brukar jag rensa bort dem likt ogräs. Ibland går det lätt, men andra gånger krävs det mer arbete. Min snabba fix går ut på att lura hjärnan och kroppen. Jag stiger upp, har en bra hållning. Öppnar mina handflator mot himlen. Sluter ögonen och lutar huvudet en aning bakåt, så att ansiktet också är vänt mot himlen. Sedan fyrar jag av ett riktigt stort leende. Vill jag ännu hjälpa mig själv på traven, säger jag på engelska: “Bubbles!”. Lätt att bli glad av det ordet!

Det är viktigt med fysisk, kemisk och känslomässig harmoni. Det behöver inte vara så märkvärdigt att vara i balans. Den fysiska harmonin kommer av att röra på sig. Vi vet alla att det gör gott. Den kemiska harmonin kan innebära att minska på sockerintaget eller äta mera grönt. Den känslomässiga harmonin kan uppnås genom meditation. Men jag brukar göra det ännu enklare. För när skall jag hinna meditera med en bebis och en femåring, undrar jag?

Vi tar gärna en ”trilletur” till havet. Omfamnas av den vackra naturen och den friska luften! Den kemiska och känslomässiga harmonin kan jag slå ihop till en helhet, i form av en väldigt god och hälsosam soppa med sting av chili. För det är få gånger man känner sig så rik som då man har en stor kastrull med mustig soppa. Varm soppa i magen efter en promenad i krispigt höstväder, det gör både kroppen och knoppen glad!

“Laita villasukat jalkaan ja nuku yön yli”, säger min mormor. Ta aldrig stora beslut då du är trött eller hungrig. Man kan alltid sova på saken.

Fråga dig själv vad du skulle göra om du inte var rädd. Lev i vissheten om att rädsla inte är något farligt. När jag identifierade rädslan och vad den stod för, tog jag den i min hand. Jag gav rädslan en färg och form och tittade på den. Inte så farlig mer. Det är viktigt att se rädslan och inte se den som ett hinder, utan som en styrka och utmaning. Då växer man som människa. Våga rita upp en karta på vad du önskar.

Släpp oron för hur du skall ta dig dit. Var trygg i att det blir bra. Var tacksam. För att kunna ta nästa steg krävs mod. Mod att våga genomgå förändring. Den enda vägen till utveckling är att vi reflekterar, är intresserade och engagerade i våra målsättningar.Allting börjar med en tanke, en dröm, en vision. Det är tanken som gör att vi skapar verkligheten. Jag lät min rädsla vara min styrka och lät visionerna gro i mitt huvud. Idag har de fört mig hit. För det är jag tacksam.

Love this post:Love this 19

Detta blogginlägg är i samarbete med Ev.Luth. kyrkan i Finland och deras kampanj #delaljus

Jag har många gånger märkt att jag har svårt att tacka “ja” då någon frågar om jag vill eller behöver hjälp. Jag vill liksom klara allt själv! Men faktum är att man inte vinner något pris då man kör slut på sig själv. Och det är inte meningen att man skall klara allt själv. Så jag har lovat mig själv att bli bättre på att ta emot hjälp.

Speciellt påtagligt är det nu när jag flyttat till Sverige och inte har ett stort socialt nätverk här ännu. Förra veckan, var min sambo på jobbresa i några dagar och jag hemma med barnen. Så när grannen ringde mig, och frågade om hon får hjälpa till med barnen den förmiddagen, brottades jag mig själv att inte direkt säga nej, utan tacka glatt “JA!”. Och det blev en så fin förmiddag och allt var så mycket lättare! Även om detta kan kännas som en väldigt liten sak, för många, så var det en stor sak för mig. Jag kände att jag hade ett mindre lass att bära och att jag alltid kan be grannarna om hjälp om jag behöver det. 

Jag och mina vänner har pratat mycket om ensamhet. Hur vi kan känna oss ensamma stundvis, även om vi har folk runtom oss. Vi har kommit fram till att det är bra att då säga det högt. För ingen kan läsa ens tankar och jag har märkt att säger man högt det man känner, får man ofta ett gensvar av människor runt omkring. Fast man kan tänka, “åh, jag vill inte vara till besvär för någon!”, så är det nog ett besvär det minsta man är! Folk vill hjälpas åt och vara till hands. 

För ett par år sedan kände jag mig riktigt ensam. Att jag hade ett så stort lass att bära, alldeles själv. Det kändes som om jag inte hade någon att tala med eller som förstod. Och jag skämdes över den känslan, för jag hade ju allt så bra, egentligen!? Hur kunde jag då känna mig ensam…? Så skrev jag på mitt Instagram flöde att jag ibland känner mig ensam och att de känns som om hela värden ligger på mina axlar. Jag fick så många fina svar! Det är bra att visa att man inte alltid är stark och att våga visa sig sårbar. Det kändes skönt att läsa vad folk skrivit, pepp och många som kände igen sig. Och det kändes genast lite lättare. Jag var inte ensam. 

Jennys härliga bildvägg! Den blir man så glad av! En sådan vägg vill jag också göra i mitt hem. (jo, jag har suddat ut barnens ansikten på bilderna:)

Tittade igenom #delaljus tipslistan här i inlägget nedan. Idag hade jag bestämt mig för att testa några av dessa tips! Det blev så himla bra! För just nu är vi i Falun, Dalarna. Tigers Fina Farmor frågade mig om jag ville gå på en utställning till Carl von Linnés bröllopsstuga. “Besöka konstutställning” – Check! Och så gästar vi hos min sambos härliga syster Jenny, som har ett så underbart och inspirerande hem. Hennes vägg med fantastiska bilder, blir man så himla glad av, jag vill också göra en vägg full med härliga bilder! Så Check! på den med. Ett tips är att ta med en bunt med tidningar och mötas hos en vän och tillsammans klippa och klistra en önskekarta eller visionboard.  

Så var det också den med att sova en extra halvtimme… Ja, det är ju inte lätt då man har en liten baby… Men! På morgonen tog Mattias Tiger i barnvagnen och drog ut på trilletur, medan han tog jobbsamtal med mobilen. Och jag sov till, håll i er nu – till kl. 09:30! Wow.

Så jag har redan idag gjort flera av tipsen och ja, de fick mig att bli glad idag. 

Men ibland är det skönt att bara vända sig innåt. Att inte mata sig själv med tv, poddar och musik. Det där vet man bäst själv. Ibland mår jag bra av att lyssna på min favoritpodd, få skratta till deras skämt. Eller att höra på för mig, upplyftande musik. Eller trolla bort ett par timmar med en film. Men oftast, oftast, mår jag bäst av att sitta en stund i stillhet och lyssna på mina egna tankar. Låta tankarna vila, lägga handen på hjärtat och känna hjärtslagen, känna mina andetag. 

Ibland är det bästa att ha någon som lyssnar. Att man får prata ut. Här vill jag att ni skall veta att det finns många platser att vända sig till. Och man SKA skriva eller ringa, om det ens lite lite känns så. Kyrkan har en samtalstjänst, du kan chatta, ringa eller skriva nätbrev. Telefonen är öppen varje vardag mellan 20-23. Chatten är öppen idag och imorgon öppen kl.16-21. Och nästa vecka mån-tors 19-21.

Kolla upp på kyrkas samtalstjänst här och telefonnr. är 0400 22 11 90. Tveka aldrig att ringa. 

Kram på er!

#delaljus

Love this post:Love this 13

I samarbete med Ev. Luth Kyrkan i Finland.

Kampanjen #delaljus för kyrkan har dragit igång denna höst och handlar om att bry sig om andra och att ingen skall vara ensam. 

Mörkret tynger oss alla ibland. Det känns som om hoppet försvinner i takt med ljuset. Det är en del av livet. Livet är en gåva som vi ska vara rädda om. När vi bryr oss om varandra blir det lite ljusare, också i vårt eget liv.

Sprid ljus i sociala medier genom att svara på den här frågelistan på din blogg eller på Instagram eller Facebook. Och dela med taggen: #delaljus

  1. Med vem pratade du senast?
    • Svar: Med min sambo och hans syster. Men den senaste personen jag ringde till, var min mamma. Jag brukar ringa upp henne ett par gånger i månaden, bara för att prata ditt och datt, men också om jag har något jag är ledsen över. Hon brukar hjälpa mig se saker på ett annat sätt, ur en annan vinkel. Alltid skönt att prata med mamma. Med mina vänner har vi nästan daglig kontakt över WhatsApp. Även om vi inte ses så ofta, så brukar vi skriva om det är något som känns tungt. Eller så skickar vi varandra roliga memes!
  2. Det finns ett uttryck som sägs gälla varenda människa: För världen är du en bland alla andra, men för någon är du hela världen. Vad betyder det här för dig?     
    • Svar: För mig betyder det att vara mamma till mina barn, att ha en familj. För mina barn är jag hela världen. Deras stora trygghet. Men så tänker jag också på de gånger jag blivit väldigt berörd av något jag läst på sociala medier. Att den personen som lagt ut texten, inte kunnat förstå hur mycket just det kommer att beröra mig. Att man kan hjälpa en annan människa med att visa att man också är sårbar. En gång skrev jag på Instagram att jag kände mig ensam och att det kändes som jag hade ett så stort lass att dra själv. Att jag var trött och ledsen. Men mest ensam. Tänkte först: “vågar jag skriva såhär? Kommer de tro jag är en svag människa?” Men det var fantastiskt att läsa alla fina svar jag fick! Det var många som kände igen sig och tillsammans blev vi mindre ensamma. Så kändes det för mig.
  3. Vad gör att du ser en ljusglimt i vardagen?
    • Svar: Gärna att jag tar mig fysiskt ut, för att se ljuset, om solen tittar fram. Och så är det alltid bra att röra på sig och få frisk luft. Jag älskar också att lägga på bra musik och dansa! “Lura” kroppen att må om man känner sig nere. Jag älskar att fotografera, och just denna mörka tid gör det ibland svårt. Så jag passar på att planera mina fotosessioner, för då har jag något att se fram emot. Jag försöker också alltid känna efter och vara ärlig med mina känslor. Ibland kan man inte bara lyssna på musik och dansa. Ibland behöver man sitta tyst och sortera tankarna. Och ibland behöver man hjälp med att sortera. Jag har för flera år sedan, då jag ännu bodde och studerade i Åbo, gått på själavårdssamtal. Det var verkligen förlösande. Och att söka hjälp och ha någon att tala med, om det då är en kompis, någon från kyrkan eller en psykolog, är aldrig fel! Det finns hjälp att få. Och oj, så lätt man känner sig efter ett samtal om tunga saker! Jag brukade säga till min psykolog, jag träffade under en svår tid i mitt liv, att “jag kommer hit och spyr en timme”.
  4. En bild eller film som gör dig glad?
    • Svar: Jag har en mapp på mobilen med mina favoritbilder. Jag älskar att gå igenom dem. Som t.ex bilden på då jag var på SUP brädan (kan ses nedan i inlägget) Stillheten den morgonen gav mig styrka och energi. Älskar att komma ihåg bra stunder och mina bilder hjälper mig med det.
  5. Vad är vackert in naturen just nu i oktober i vårt land?
    • Svar: Stunden innan löven faller och naturen ligger i en färgsprakande ruska. När morgonfrosten biter sig fast i gräsmattan och lättar under förmiddagen. 
  6. Tagga någon du vill skicka lite ljus i höstmörkret åt.
    • Svar: Alla er som läser!

Såhär skriver också kyrkan på #delaljus-sidan på nätet:

#DelaLjus-tips

… Det krävs inga stordåd för att knäcka mörkret, bara vanliga mänskliga handlingar av omtanke och medkänsla. Nanohandligar om man så vill. Miljarddelar. Mer behövs ibland inte av det underverk vi kallar ljus. -Tomas Sjödin

Du behöver inte rädda världen men lite ljus kan rädda någon annans värld. Här får du några tips på vad du kan göra för att #delaljus

  • Bjud din studiekompis på en kopp te
  • Ordna plättkalas sådär som Pippi Långstrump
  • Skriv ett meddelande till en barndomsvän – hur mår du?
  • Titta på en film
  • Lyssna på en ny podd eller musik från Spotify, t.ex. den här #DelaLjus-spellistan.
  • Besök en konstutställning
  • Koppla av och färglägg en bild
  • Gör någonting du har ogjort
  • Gör din önskekarta, visioner och dröm dig bort ur vardagen
  • Sov en halvtimme längre – din lyskraft växer 
  • Skicka en rolig gif till någon som behöver det

Jag tycker att tipsen är fina och att de är bra att komma ihåg, också efter att kampanjen är slut. Jag skall delge mina tips och tankar i ett annat inlägg imorgon. 

Ha det gott, mina goa läsare. Och ta hand om er själva och varandra.

Denna bild brukar jag bli glad av.