Inget förändras om inget förändras

Posted On 22 Dec 2019

Artikel jag skrivit till Hufvudstadsbladets bilaga Livsstil.

Jag står och krattar löv på gården. Upptäcker glatt att vår häck har vuxit till sig under sommaren. I det avseendet är vi så olika, sambon och jag. Jag njuter av lugn och ro. Vill ha en praktfull, hög häck, för att ge så lite insyn till oss som möjligt. Men han älskar, verkligen älskar, att prata med grannarna. Så mycket att han sågade ner häcken, för att obehindrat kunna prata med grannarna, när de går förbi vår trädgård och han står vid grillen.

Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin önskat mig en pratglad svensk som sågar ner häcken till min förtret. Men resten stämmer väldigt bra in på min framtidsbild.

Så har det varit många gånger i mitt liv, att jag gjort kartor över hur jag vill ha det. Jag har upplevt att nedskrivna målsättningar har en otrolig kraft och att man skall vara aktsam om de tankar man tänker och bära dem med ansvar. Vi tänker ca 60 000–70 000 tankar varje dag och över 90 % av dessa tankar är samma tankar som dagen innan. Och allt som oftast leder de till samma val.

Inget förändras om inget förändras.

Det finns verkligen stunder i livet man kan peka ut som avgörande faktorer för när allt förändrats. Så känns det åtminstone för mig. Alla de gånger man dykt ner med huvudet före, i djupt vatten, utan att veta hur det kommer att gå. Men bara magkänslan är bra, brukar det bli bra – det är mitt mantra.

En av de gånger jag lämnat mitt gamla jag för en ny, förbättrad version av mig själv var mitt på Atlanten. Ett halvt år innan hade jag skrivit ner tio mål jag ville nå, för det året. Ett av målen hade varit att segla över Atlanten. Ingenting inom mig hade trott att det skulle bli verklighet – någonsin. Att det ens skulle vara möjligt. Det hade funnits så många olika anledningar till ”omöjlighet”. Som till exempel det, att jag aldrig ens hade satt foten på en segelbåt. Men sedan plötsligt satt jag där, dinglande med fötterna över relingen. Såg valar när vi närmade oss Azorerna.

Häromdagen gick jag igenom gamla papper. Hittade ett fotografi med koordinater nedskrivna på baksidan. Skrev in dem på Google. Tryckte på “satellitbild”. Kände en våg av tacksamhet, vördnad och mod skölja över mig. Där hade jag varit. Så mitt på norra Atlanten man nästan kan vara. Där, på den plats koordinaterna beskrev, den plats som syntes på satellitbilden – där hade jag dykt ner i havet från segelbåten, med huvudet före. Och jag som inte ens gillar att dyka i med huvudet före i simhallen!

Men med fyra kilometer till havets botten hade det tydligen inte varit några problem. Jag måste ha varit galen. Eller… kanske bara levt oerhört mycket i nuet just i den stunden. Oerhört medveten om att stunden var flyktig, att den skulle försvinna så snabbt att den snart skulle vara förbi och att man måste ta vara på den, att detta var min stund just då. Detta hade varit ett av mina mål, ett mål jag velat nå och nu var jag mitt i den verkligheten.

Om ni inte redan vet det, så vill jag berätta att det är just det som livet består av, enbart stunder av ögonblick, så missa inte dessa ögonblick.

När jag kom upp till ytan igen och tog det första andetaget, var jag ny. Det fanns ingen återvändo för mig. Jag var förändrad för alltid – min livsupplevelse blev större, för mig blev allt möjligt just i den stunden.

Det finns fler gånger jag hoppat i med huvudet före. Ni har säkert gjort samma sak. Det behöver inte ha varit mitt på Atlanten för att det ska ha kunnat kännas hiskeligt spännande. Som då man vet att om man tar det här hoppet, då kommer något att förändras. Man själv kommer att förändras, och aldrig vara sig själv lik mer. Var inte rädd! Ta steget! Våga lysa!

Vi tror många gånger att det är en yttre faktor i våra liv som kommer att bidra till att vi blir lyckliga. Många gånger har vi så bråttom att uppnå lyckan att vi inte stannar upp och reflekterar över vad det är vi egentligen håller på med. Vad det är vi vill, önskar, längtar efter? Är det just detta vi innerst inne vill? Är det just detta som får vårt hjärta att sjunga?

Detta är ett oskyldigt misstag många människor gör. Uppnår man en materiell målsättning, får man förmodligen en skön känsla, men bara för en stund.

Det är enkelt att tro att bara man förtjänar så och så mycket pengar, kör en viss bil, har så många följare på sociala medier, har dessa kläder, har denna relation, så kommer man att bli lycklig. Men det är inte där som lyckan finns. Sanningen är att det inte fungerar så. För de känslor du lever med, din livsuppfattning och livsupplevelse kommer inifrån dig själv. De byggs till hundra procent upp av dina tankar. Om du kan öppna ditt hjärta ens lite på glänt, för att kunna se att det är så det ligger till, kommer ditt liv att förändras.

Vi ska sluta leka offer! Vi känner oss bekväma med en känsla av elände och offerkoftan är skön. Men att leka offer hjälper ingen, allra minst dig själv.

Många gånger har jag styrts av rädsla. Med kroppen fylld av stresshormoner. Helt okej om det är över på tio minuter. Men vi är inga antiloper som, efter att ha blivit jagade av lejon, kan återgå till att äta gräs på savannen genast när faran är över. För oss kan stressen fortsätta länge och det är då den är skadlig.

När jag märker att negativa tankar dyker upp – sådana som varken lär, lyfter eller förbättrar mig på något sätt – brukar jag rensa bort dem likt ogräs. Ibland går det lätt, men andra gånger krävs det mer arbete. Min snabba fix går ut på att lura hjärnan och kroppen. Jag stiger upp, har en bra hållning. Öppnar mina handflator mot himlen. Sluter ögonen och lutar huvudet en aning bakåt, så att ansiktet också är vänt mot himlen. Sedan fyrar jag av ett riktigt stort leende. Vill jag ännu hjälpa mig själv på traven, säger jag på engelska: “Bubbles!”. Lätt att bli glad av det ordet!

Det är viktigt med fysisk, kemisk och känslomässig harmoni. Det behöver inte vara så märkvärdigt att vara i balans. Den fysiska harmonin kommer av att röra på sig. Vi vet alla att det gör gott. Den kemiska harmonin kan innebära att minska på sockerintaget eller äta mera grönt. Den känslomässiga harmonin kan uppnås genom meditation. Men jag brukar göra det ännu enklare. För när skall jag hinna meditera med en bebis och en femåring, undrar jag?

Vi tar gärna en ”trilletur” till havet. Omfamnas av den vackra naturen och den friska luften! Den kemiska och känslomässiga harmonin kan jag slå ihop till en helhet, i form av en väldigt god och hälsosam soppa med sting av chili. För det är få gånger man känner sig så rik som då man har en stor kastrull med mustig soppa. Varm soppa i magen efter en promenad i krispigt höstväder, det gör både kroppen och knoppen glad!

“Laita villasukat jalkaan ja nuku yön yli”, säger min mormor. Ta aldrig stora beslut då du är trött eller hungrig. Man kan alltid sova på saken.

Fråga dig själv vad du skulle göra om du inte var rädd. Lev i vissheten om att rädsla inte är något farligt. När jag identifierade rädslan och vad den stod för, tog jag den i min hand. Jag gav rädslan en färg och form och tittade på den. Inte så farlig mer. Det är viktigt att se rädslan och inte se den som ett hinder, utan som en styrka och utmaning. Då växer man som människa. Våga rita upp en karta på vad du önskar.

Släpp oron för hur du skall ta dig dit. Var trygg i att det blir bra. Var tacksam. För att kunna ta nästa steg krävs mod. Mod att våga genomgå förändring. Den enda vägen till utveckling är att vi reflekterar, är intresserade och engagerade i våra målsättningar.Allting börjar med en tanke, en dröm, en vision. Det är tanken som gör att vi skapar verkligheten. Jag lät min rädsla vara min styrka och lät visionerna gro i mitt huvud. Idag har de fört mig hit. För det är jag tacksam.