Love this post:Love this 32

Bloggsamarbete med Lexington.

God fredag morgon, mina vänner! Katten Domino och jag påbörjar helgen redan idag, med att ta en lång mysmorgon. Jag bäddar fint i sovrummet med nya fantastiska lakan från Lexington, fyller i generöst med dynor och gör om sänggaveln med linnetyg, vadd och några säkerhetsnålar.

Vill ni ha hela showen, ska ni titta in på mitt instagram och instastories:)

Bild innan.

Det snöar ute och är så vackert! Ju kallare det blir och närmare julen man kommer, desto mer textiler vill jag inreda med. Gärna med många filtar och gärna en fårfäll under täcket, vid fötterna.

Hela sängen är från Ikea. Men vinterhalvåret klär jag gärna sänggaveln i linne. Köpte några meter från tygaffären och så vadd och säkerhetsnålar. Har du ingen sänggavel, med vill ha, kan du ha en mdf skiva el dyl, som du klär med vadd och tyg. Lätt att ändra om i sovrummet!

Lexingtons Holiday collection är såååå härlig! Jag fick välja ett lakanset och jag valde dessa rutiga. Egentligen hade jag ju annars valt deras flanellakan, som är de underbaraste lakanen man kan ha! Men nu då jag går extra varm som gravid, tyckte jag dessa i bomull passade bättre. För mig är det nog så, att vill jag satsa på något i hemmet, så är det nog lakan. Man tillbringar ju så mycket tid i sängen, så man vill ju göra det så mysigt som möjligt. Och lyxigt.

Domino trodde jag bäddat åt henne. hrrrmmm..

För övrigt så följer hon med mig hela tiden. Vart jag än går och gör. Helst vill hon sitta på mig eller ligga nära magen. Som om hon visste. Att snart är det nära. Jag följer intresserat hennes beteende, för att se om hon kan tolka och försöker säga åt mig att packa BB väskan nu.

Min pyjamas är också från Lexington. Och den är typ det enda jag vill ha på mig just nu.

          

Våra strandhattar hänger också i sovrummet. Som att påminna oss om att det inte är många månader kvar innan sommaren är hos oss igen.

Love this post:Love this 45

Det är fem månader mellan bilderna.

Stor skillnad på kropp och knopp. Hur man är i ett helt annat sinnestillstånd nu än då. Längtan är så stor. Det har den varit hela tiden. Och nyfikenheten. Vem är det där inne i magen? Det har varit en väldigt lycklig tid för mig, dethär. Äh, försöker skriva något vettigt, hade så många tankar jag ville dela med mig, men börjar bara gråta hela tiden. Stora tårar rullar ner för kinderna och landar på skrivbordet. Inte av sorg, utan av tacksamhet och att allt känns så stort och fint. Ni som har följt mig länge, vet att jag går och bär på ett slags trauma, en stor sorg och det är klart att de tankarna kommer upp ibland. Ni är många som skrivit mig, så vackert om vilka känslor, av det jag visat upp i bloggen, gett er. Om hur ni är glada för min skull. Tack för det. Jag känner att hur det än blir med sömnlösa nätter och allt det där som är tungt med en liten bebis, så klara jag av det galant. För jag kommer inte vara ensam. Vi har pratat om det mycket här hemma, jag har varit öppen med mina känslor och rädslor. Känner mig hörd. Och känner mig oerhört trygg. Jag är inte ensam.