Love this post:Love this 42

Dräkt från Provrummet, bloggspons. De är inte gravidkläder, men passar bra så också;)

Förra veckan vaknade jag upp i Uppsala. Staden i sig, har blivit mig väldigt bekant de senaste åren. Det var nämligen så att då för över tre år sedan, då jag fick jackpot i dateingappen Tinder (skall berätta mer om den resan i ett annat inlägg;)), så råkade Mattias sitta i sin sommarstuga utanför Umeå. För er som kanske inte har koll på varifrån jag kommer, kan jag tala om att jag kommer en från en stad som heter Karleby i Finland. Skulle man simma över från Umeå, skulle man stöta på mig, ganska exakt. Hans lilla stuga låg precis 138km från min lägenhet och ni som har Tindrat, vet att man kan sätta radien på 160km. Vilket jag gjort, efter ett tips av en vän.
Nåväl, Mattias bodde då i Uppsala, men tillbringade semestern i sommarstugan. Och efter ett par månaders chattande, bestämde jag mig för att åka över och träffa honom. Till Umeå då. Vi fortsatte träffas den hösten, och då oftast i Uppsala.

För mig, som nybliven mamma och ja, nybliven skild också, var det tungt och härligt på samma gång. Att vara ifrån Leon, då han hade varannan vecka pappahelg, var hjärtskärande. Har alltid tänkt att Mattias och jag klarar av vad som helst, för han har sett mitt värsta jag. Då jag gått sönder av sorg och oro. Fått ta hårda smällar. Och ändå fortsatt att andas.

Men jag njöt också. Väldigt. Gav mig själv lov, unnade mig själv. Att mitt i allt elände, få vara nykär. Det var magkittlande att flyga varannan fredag, för att bli upphämtad vid Arlanda av en med vilda lockar och ljusblå skjorta med uppkavlade ärmar. En som ville ta hand om, lyssna och ge mig tid. Tid för både roligheter och tid och en trygg plats att låta såren läka. Och han bjöd mig på alldeles fantastiska maträtter! Jag satt ofta, på en barstol vid köket, blev serverad bubbel, medan han trollade fram den ena rätten efter den andra! Han lät mig måla med kalkfärg på en vägg i hans lägenhet och lärde mig blicka framåt och leva väldigt i nuet. Hur vi sedan hamnade i Umeå, skall ni få läsa om i ett annat inlägg! Önskar er en trevlig fredag, och … Ja, är det något ni funderar över, något ni önskar att göra men kanske inte vågar – Go for it, säger jag! Det kan bli skitbra!;)

You may also like...

3 Comments

  1. Åh så roligt att läsa! Väntar med spänning på tinder-inlägget!

    Har själv rätt nyligen separerat från barnets far, och gett mig ut på Tinder. Träffade rätt direkt, som det känns nu. Han bor i norra Sverige, jag på västkusten i Svenskfinland. Vi har träffats en gång, min första helg utan barnet, då jag åkte över Sverige. Konstig känsla det här, att leva i ett kaos med pappahelger och andra uppgörelser, medan man blir kär och uppvaktad på andra sidan ett hav. Att slitas mellan längtan efter barnet, och spänningen i att träffas med någon man hållit kontakt via internet/telefon en tid. Åh. Så roligt att läsa om en sådan resa du gjort, och att det gick bra!

  2. Har fulgt din rejse gennem mange år og har stor respekt for din ærlighed

  3. Så glad för din skull Malena! Jag hittade också drömmannen på andra sidan havet! Tillbringar mina somrar i Umeå på Sand där vi har vår sommarstuga. Umeå är underbar!
    Norrlänningar är inte helt fel????

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *