Alltså. *himlar med ögonen. Hahaha! Man SKA ha underkjol under klänningen. Eller så kör man bara svarta trosor, hur som helst. (märker det nu då jag ser på bilderna, att det lyser lite igenom)
I helgen har vi träffat familj och släkt. Ätit goda middagar, långt in till sena kvällen. Jag och Leon har haft tre dagar av bara vi, utan jobb och andra måsten, och har nu nästan vuxit fast i varandra. Vi har varit i stan, ute och gå med vagnen (länge sedan vi haft vagn!), läst ALLA sagor, flera gånger om, ätit kopiösa mängder risgrynsgröt och lasagne. Han stannar upp och säger att han tycker jag är fin. Och jag snyftar till och ger honom den största kram som han besvarar med sina armar och kramar som bara han gör och jag drar ett djupt andetag och tar in all hans doft och bara ber om att tiden skulle stanna. Lite, lite.. För jag hinner inte med. Min skatt. Det bästa bästa som finns.
Till något mer lättsamt. Förra veckan fick jag ålderskris (blir 35år nästa måndag) och för att bota krisen sökte jag igenom alla lådor tills jag hittade den! Mitt piercingsmycke till naveln. Yepp. För inget, nej inget, botar en ålderskris som att trycka igenom smycket igen. Efter att den varit i lådan över tre år. Kan tala om att jag inte kände mig så kaxig nästa dag, då den var röd och svullen. Och så ser ju inte naveln ut som den gjorde förr, haha. Men där sitter den nu (vågar ju inte ta bort den, haha). Har ni haft ålderskriser och hur har dessa utspelat sig? Berätta gärna! Då jag och Leon bastade i helgen såg han på mig, pekade på naveln och frågade vad jag hade där. Han undrade också om jag har en napapili (navel-snopp). Så humm… Ställde en ledande fråga om han tyckte den var fin och fick ett tvärt “Nej!”. Så. Det var om det. Haha!
Jag blir 37 år i år. Har aldrig haft någon ålderskris men börjar nu för första gången SE att jag åldras, framförallt i huden. Försöker välkomna allt med positiva tankar men halkar lite ibland. Mest är det tiden i sig som stressar mig, för allt jag vill hinna med och åstadkomma innan jag blir “för gammal”. Min bucket list är väääääldigt lång 🙂 Kram fina du!
Man blir aldrig “för gammal” kommer du att märka en dag 🙂 det är så man tror och så jag trodde då jag var 30+. Det är bara åren som går så snabbt, tiden som försvinner, tiden som tar slut (känns det som). Och min bucket list är lika lång som den varit hela mitt liv 🙂 trillar nå´t bort så vips kommer det in en ny sak. Det är livet det <3
Hälsar en femtio+are
Hahaha…barn är ju för härliga och ärliga. Och du behöver ju verkligen inte ha åldersnojja. Men det är kanske ingen som är befriad från det. Snygg outfit som vanligt. Ha en fin dag. Kram Annika
Ingen ålderskris vid 30 eller 40 men nog vid 50. (Du har faktiskt så “gamla” som läser din blogg och följer dig på Ig 🙂 ).
Min kris tror jag kom sig av att vi människor och samhället på nå´t vis byggt upp nå´t märkligt kring “50 år”. Att man kommit halvvägs (de flesta har jag ju de facto kommit längre än det) och att livet börjar vid 50 och allt möjligt annat märkligt. Egentligen så ska man ju vara glad och tacksam för vareviga en födelsedag man får. Glad för varje år man får och fått. För bättre att fylla än att inte……
Och ja, min 50 års kris den gick över på min födelsedag kl 9.20 🙂 det klockslag jag föddes. Tro det eller inte. Men gubben min han kan intyga.
PS
Skulle kunna skriva en novell om det här med ålder, hälsar hon som beställde en Pura åt sig bara för att hon såg den på ditt Ig.
Vilken vacker klänning! Varifrån????!
Den finns på rea vid Provrummet 🙂