Love this post:Love this 18

Gick runt i mitt vackra Coccola idag. Det är så att jag blivit ombedd om en äresak. Det är så fint och jag är så glad.

Nu har jag gått runt, tittat och funderat, slipat mina tankar.

Min stad heter Karleby, på finska Kokkola. När jag började blogga ville jag ha smeknamn på nästan allt. Och försöka med lite anonymitet. Hittade då på att min hemstad skulle heta Coccola, nästan samma som det heter på finska och låta stavningen vara nästan lika stilfull som Cocco Chanel. Lite så tänkte jag.

Tycker om att visa upp min hemstad på bloggen. Och det är underbart att det är så många som uppskattat detta. Kallar mig för vår stads ambassadör och så. För nog är vår stad så vacker. Och full av liv. Så växande och bärande.

Det var aldrig meningen att jag skulle flytta tillbaka till hemstaden. Tur nog blev livet så. Tur nog visste jag inte som adertonåring, då jag lovade mig själv att aldrig komma tillbaka, att livet en dag skulle föra mig hit till mitt Coccola och att valet skulle vara mitt eget. Och att det skulle kännas som ett privilegium att få bo här.

Ett år efter att vi flyttat tillbaka till hemstaden diskuterade jag och maken om flytten och om vi var lyckliga här. Vi var båda överrens om att livet är så mycket rikare.

För det är något speciellt med det att gå på de stigarna där jag gått då jag var liten. Det finns en viss trygghet i det. Och det är det ett hem är. Trygghet.

Jacka från Henri Lloyd (modellen heter Eitne Cape Jacket), skjortan Lexington, stövlar Clarks, väska Mulberry, keps Daks.

 

You may also like...

8 Comments

  1. Underbara bilder och vilken mysig promenad kram Diana

  2. Varsinkin Neristan on niin ihana että siellä voisin kävellä vaikka koko päivän 🙂

  3. Ljuvliga bilder.

    Kram // Tess.
    (fd. tesslounge.com)

  4. Va fint skrivet om vårt stad! Blev riktigt tårögd.. Sådär e det säkert för många av oss som en gång flyttat bort, men sen kommit tillbaka..här e det bäst! <3

  5. Vackert …skrivet och fotat…och det är nog så man känner…älskar att befinna mig i min barndomsstad Gränna….

    Pernilla

  6. Fantastiska bilder! Som alltid!

  7. Vackert skrivet och ja det är en speciell känsla att som vuxen gå på de stigar man som barn sprang på.
    Kram vackraste

  8. Jag vet exakt vad du skriver om, det att komma HEM. Känna till var enda stubbe & krök längs vägen & minnas vem som bodde vart.
    Jag drömmer alltid om att flytta hem, men efter 21 år strax utanför Oslo, med vuxet barn här, en liten tjej som börjat skolan & en make som tycker STHLM låter lååååångt borta att bo, blir jag nog här 😛

    Jag älskar bilderna, som alltid…. Men du alltså, din jacka är bara helt VILT snygg!! Hjärtat studsade till rejält när jag såg den.

    Puss på dig hjärtat & TACK för allt du delar

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *