Promenad i min stad

Gick runt i mitt vackra Coccola idag. Det är så att jag blivit ombedd om en äresak. Det är så fint och jag är så glad.

Nu har jag gått runt, tittat och funderat, slipat mina tankar.

Min stad heter Karleby, på finska Kokkola. När jag började blogga ville jag ha smeknamn på nästan allt. Och försöka med lite anonymitet. Hittade då på att min hemstad skulle heta Coccola, nästan samma som det heter på finska och låta stavningen vara nästan lika stilfull som Cocco Chanel. Lite så tänkte jag.

Tycker om att visa upp min hemstad på bloggen. Och det är underbart att det är så många som uppskattat detta. Kallar mig för vår stads ambassadör och så. För nog är vår stad så vacker. Och full av liv. Så växande och bärande.

Det var aldrig meningen att jag skulle flytta tillbaka till hemstaden. Tur nog blev livet så. Tur nog visste jag inte som adertonåring, då jag lovade mig själv att aldrig komma tillbaka, att livet en dag skulle föra mig hit till mitt Coccola och att valet skulle vara mitt eget. Och att det skulle kännas som ett privilegium att få bo här.

Ett år efter att vi flyttat tillbaka till hemstaden diskuterade jag och maken om flytten och om vi var lyckliga här. Vi var båda överrens om att livet är så mycket rikare.

För det är något speciellt med det att gå på de stigarna där jag gått då jag var liten. Det finns en viss trygghet i det. Och det är det ett hem är. Trygghet.

Jacka från Henri Lloyd (modellen heter Eitne Cape Jacket), skjortan Lexington, stövlar Clarks, väska Mulberry, keps Daks.