Love this post:Love this 0

emma-4

“Jag är så pirrig! Hon kanske faktiskt är där!” sade jag fnittrigt till Kärleken när jag studsade fram då vi landat i Bromma. Vi kom in i flygplatsen och det var tomt och grått. Hum. Men så kommer det glada ansiktet jag så oerhört mycket väntat på att få se på riktigt! Och jag rusar fram och tänker “Ta det lugnt, inte skall du rusa fram till en vilt främmande människa!”. Men det gör ingenting. För jag känner henne. Man gör ju det, eller hur? Vi omfamnar varandra och efter det kommer jag inte ihåg så mycket. Bara ett glädjebrus i öronen. Och att vi nästan ogenerat stod och stirrade på varandra. Och att jag tycker hon är den finaste! Här hittar ni Att vara någons fru – Emma.

emma-1

emma-2

emma-3