När man inte får tag i glädjen

Love this post:Love this 1

Började fundera kring det att vara sorgsen (inlägget nedan) och nere och hur det ibland känns så tungt att ta sig upp till ytan igen för att få luft.

Tänk vad det kan vara svårt ibland att få tag i glädjen i vardagen… Glädjen över att vi har det bra, vi är friska och har mat på bordet och tak över huvudet… Och egentligen jävligt bra flyt i livet. När man som mest behöver det är det som om alla redskap har flugit sin kos med kraxande mörka hotfulla läten: nu går det på tok för dig!

Verktyg som hjälper en när man har flow i sitt liv, så det blir bara mer av det goda, det liksom växer och alla underbara saker bara faller en i famnen. Nästan bokstavligt faller en i famnen. Mer och mer av det goda, och man tackar och tar emot. Och nu, när många saker känns jobbigt, är det som en bubbla med starka väggar som inte ger vika.

Fast jag vet hur jag ska tänka: positivt- visualisera- så faller alla heja-rop tungt ner som en sten i ett mörkt kärr. Varför blir det så ibland? Och var är det lilla extra steget man tar för att komma upp igen på starka ben?

Har ni varit med om samma sak och hur gör ni för att komma ur det? Är det bara att acceptera att så här är det nu, frottera sig i det och tycka synd om sig själv? Och följande motgång knackar på dörren….

Eller skall man se det som en utmaning, plocka upp alla verktyg man har och säga som Barney Stinson “Challenge accepted!”?

..och känna hur det fladdrar till i bröstet.

29 Comments

Add a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *