Vilket oväder!

Ovädret i min kropp de senaste dagarna. Onepiece, Hunkydory och Lexington.

Nog för att Laman, jag träffade i fredags, varnade mig för att ja, jag kanske skulle känna av något i min kropp, hade jag verkligen inte velat få feber on top on that! Måste säga att jag sällan kännt mig så sjuk som jag varit detta veckoslut, herremintid! Men säkert efter allt resande och roligheter så visste väl kroppen att jag bokat ett “ledigt” veckoslut för bara och endast bloggning – och då slog den till. Tillförst kände jag att njurarna arbetade, precis som Laman sa, kroppsvärmen som går upp och ner, kände efter med öronen och hörseln och försökte få energin ner i fötterna och min heart protector, tryckte och masserade på de punkter Laman visat. Och så åt eller drack jag heller inget under rumstemperatur. När allt började röras runt i kroppen, tänkte jag att nej, ingen värkmedicin för mig – nu skall febern ha sin gång och onda andar skall ut!

Två dagar senare, utan sömn och känns som om jag hostat sönder mina revben (som faktist skall kollas upp) tog jag till medicinen. För att kunna gå på toalett och kanske äta något. Men ni förstår ju att eländet inte tog slut här. Nejdå. En stor bit av min tand föll bort igår också. Hahahah! Och här hade jag gärna fortsatt med läspande ljud om att det var framtanden, för det om något hade ju varit så hemskt och humoristiskt! Haha! Nejdå, det var en plomb (vad heter de nuförtiden på svenska?) som gett upp – men iiiilningen på febern och allt. Skönt. Verkligen. Man vet att man lever.

Så bilden där uppe är väl egentligen att romantisera, men jag tycker om och uppskattar att min verklighet har sett ut såhär, om bara en stund.

För feber och hosta och sjuka revben syns inte på bild.

–

–

Och jeansen gick till Photo by Emelie och Lotta! Vinnarna skall få mail ikväll!