Våj söta öde, säger jag bara! Haha! Även om mina smile-muskler varje dag får sig en omgång med skratt blev det en riktig skratt deluxe idag – träffade mina gamla klasskamrater och min hjärtevän. Hon och jag som var som ler och långhalm, oskiljbara, i högstadiet och bar “friends forever” halsband. Klättrade upp på varma plåttak om sommaren och satt där och pratade livet. Och när hon inte skjutsade mig runt en åker på moped, pratade vi om pojkar på mopeder. Det klickade för oss efter en korgbollsmatch och efter det var det hon och jag, i ur och skur. En riktig bästa vän.
Har ännu kvar “dag”boken vi klottrade i som tonåringar. Den är guld värd.
Åh vad det är härligt med sådana där riktig vänner. Det häftiga med vännerna man skaffade sig som ung (i alla fall de där riktiga) är att det spelar ingen roll att man inte ses eller hörs varje dag. När man väl ses är det som om tiden stått stilla och man sågs igår. Sådana vänner ska man vara rädd om.
Kram 😀
Önskar dig en fin helg från Italien!
Alltså vänner. De där som vet. Hur det va före man fick mensen liksom. Bästa bästa bästa!