På fredagen hade jag tidig väckning, tog tåget till Åbo. Den första snön hade fallit. Var lite rädd över att VR inte skulle kunna hålla tågtidtabellerna. Men konstigt nog, utan att försöka låta för ironisk, så var alla tåg i tid. Det snöade stora flingor när jag steg på perrongen i staden som jag i flera år kallade mitt hem. Kände att jag var välkommen. Gick förbi min och Kärlekens första lägenhet tillsammans (efter att vi flyttat ut från Lillebrors lägenhet, skall nångång berätta hela historien) på Västa Långgatan. Och sedan vår andra lägenhet på Trädgårdsgatan och sen den mittemot Stockmann.
Mötte upp Johannes och Eeva från reklambyrån Briiffi för lunch. Efter det var det dags att gå till deras kontor där jag fick träffa alla. Det är något med människor som jobbar i denna bransch, de har något som får mig att lockas och också vilja arbeta med det de gör. Kontoret var väldans fint och alla så trevliga och snälla.
Sedan var det dags för min presentation.
Det gick bra och jag och byrån var nöjda. De applåderade tre-fyra gånger. Hade varit beredd på att tala i ca en timme, men nästan tre timmar senare stod jag ännu på samma ställe, det var som om de öppnat Pandoras box, frågorna haglade och vi hade en mycket intressant diskussion. Jag kände att jag hade så mycket att ge och hur uppskattad jag var. Verkligen fint! Denna karamell suger jag länge på.
Vackra Eeva visade upp byråns maskottar! (Kiitos ihana kuvista!:)
Åh så kul…har själv varit på en föreläsning idag och gick därifrån alldeles euforisk!! så intressant och lärorikt när man får möta människor från andra yrkeskategorier än vad man vanligtvis brukar möta …
och du gillar din nya sida…jättemycket…ska nog göra något med min också …blev inspirerad av dig .
Pernilla På Piazzan
Så himla fin den Missoniklänningen är på dig! 🙂
Det var kul att höra 🙂 Pratade idag med din fina mamma och pappa på tåget! Det var så kul att se dem igen! Din mamma kom till vår vagn och hälsade på våra små hundar som skällde som två små galningar!
missoniklänningen är lovely på dig 🙂 kram Diana
Vilket gott betyg, en timme blev tre timmar. Kul!
Kram Lena