Är tillbaka i min ex-hemstad. Med ett leende på läpparna körde jag in i staden jag lämnade för nästan ett år sedan.
Några minnen kom upp under bilfärden. Som den första gången jag och Kärleken körde ner till Åbo som nykära. Det nya Inflames albumet hade just kommit ut och vi lyssnade på denna melodic death metal-musik i FEM timmar. Jag som hade haft den tanken att då man sitter instängd så länge i en bil, med sin nya pojkvän, så ska man diskutera känslor. Tänkte så många gånger under den resan att maj gaad! klarar inte av en sekund till. Men vågade inte säga något. Haha!
Eller gången jag lyssnade på Radio Dei och de talade om syndernas förlåtelse och jag körde på en mus (om jag hade vejat för den hade jag krockat). Hur jag snyftade hela vägen hem och tänkte på det liv jag tagit för att rädda mitt eget. Tänker ofta på den musen.
Från melankoliska tankar om musen till ett minne som får mig att dra på mungiporna. Bensinmätarens ljus lyste och vi tänkte: Jodå, vi klarar det ända till Åbo. Men nej. Hah! 150 meter före bensinstationen sade det stopp. Då var det bara att skuffa bilen. I högklackat.
Hoppas ni haft en riktigt fin onsdag!
Kappa och klänning Chill Norway från Sköna Clara, leggings Gina Tricot och stövlar Fiorentini+Baker
Minnen värda att se tillbaka på. Minnen värda att plockas fram. Härligt!
Ha en fin dag idag.
Du är så himla rar Malena, ibland tänker jag att ditt hjärta nog sitter utanpå bröstet istället för inuti! ♥
Fina kläder och fint skrivet :-))
Ja e nu också på visit här hos min familj, i min ex-hemstad, i Åbo 🙂 Ja saknar nog också Åbo i mellanåt, när ja bor i Seinäjoki :> Seinäjoki e en helt död stad om man jämför me Åbo 😀 Sku vilja flytta ti Vaasa, men min pojkvän vill int 😀 Du har härliga kläder 🙂 Love them!
Fin text! Och jag minns den gången jag körde på en råtta… den sprang rakt ut i vägen framför mig och jag hann inte ens se den. Grät så jag knappt kunde stå på benen och stannade bilen mitt i vägen. Min man fick springa och rädda undan råttan så att inte fler skulle köra på den där den låg. Fruktansvärt, jag kände sådan skuld över att ha tagit ett liv och kan inte förlåta mig själv för att det hände. Min man brukar säga att jag har ett hjärta som är större än jag egentligen mår bra av ibland, tror att du nog är likadan! 🙂
Förlåt, men jag skrattade högt när jag läste det där om musen, inte på ett elakt sätt det bara kom ur mig, jag är nog en ganska råbarkad kvinna. Tur det finns lite olika sorter av oss människor.
Kram på dig
Ihanan keväiset otokset!
Rentouttavaa viikonloppua 🙂