Stockholm, baby!

Love this post:Love this 0

Vad är det med detta att stiga ner på Svea jord, egentligen? Mina öron lyssnande, väntande… Och så hör jag det – svenskan!
Samma lystrande som när segelbåten lägger till vid Norrbyskär. Första anhalten på väg mot Höga Kusten- efter seglats över havet som skiljer oss åt.
Då väntar jag.. “Säg något då – på SVENSKA!”och när jag hör det mjuka, snälla… Då sänker jag mina axlar…Undrat vad det är som får mig att känna så.
Jag kommer ju inte hem..
Och som jag njuter av dessa välklädda mänskor som skyndar eller smågår längs gator, medans jag kopplar av med Dagens Nyheter och en varm dryck. Och alla böcker på SVENSKA!

Nu lider jag inte på något sätt. Att kunna båda inhemska språken lika bra är ju en rikedom. Min hemstad Coccola har blivit mer och mer förfinskad under de senaste åren och man är van att bli tilltalad på finska på matställen o.dyl.

Men på ett sätt känns det bara så bra just här. Just nu. Med det svenska.

No Comments

Add a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *