Love this post:Love this 0

Vad är det med detta att stiga ner på Svea jord, egentligen? Mina öron lyssnande, väntande… Och så hör jag det – svenskan!
Samma lystrande som när segelbåten lägger till vid Norrbyskär. Första anhalten på väg mot Höga Kusten- efter seglats över havet som skiljer oss åt.
Då väntar jag.. “Säg något då – på SVENSKA!”och när jag hör det mjuka, snälla… Då sänker jag mina axlar…Undrat vad det är som får mig att känna så.
Jag kommer ju inte hem..
Och som jag njuter av dessa välklädda mänskor som skyndar eller smågår längs gator, medans jag kopplar av med Dagens Nyheter och en varm dryck. Och alla böcker på SVENSKA!

Nu lider jag inte på något sätt. Att kunna båda inhemska språken lika bra är ju en rikedom. Min hemstad Coccola har blivit mer och mer förfinskad under de senaste åren och man är van att bli tilltalad på finska på matställen o.dyl.

Men på ett sätt känns det bara så bra just här. Just nu. Med det svenska.

You may also like...

0 Comments

  1. Jag håller med om att det är en märklig känsla när man kommer till Sverige. Som om man vore hemma fast man ändå är borta. Fast jag aldrig skulle överge Finland och älskar fosterlandet önskar jag ändå att det skulle finnas en positivare attityd till det svenska…
    Tack för en vacker och inspierande blogg! Jag tycker att det är så trevligt med människor som lyfter fram det positiva i vardagen till skillnad från alla “negativa-realist-bloggare” (sånt finns det helt tillräckligt av i vardagen ändå…)

  2. Tack Mia! Och tack till alla andra fina kommentarer! Jag tycker som du, det finns så mycket negativa människor som inte vill annat än att trycka ner… Jag vill hellre måla världen lite vackrare, man mår så mycket bättre då:) Många kramar!

  3. Vilken underbar outfit!! Är det OM? Helt fantastiskt! Ha det kul i Stockholm och hoppas på att se bilder snart!!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *