Love this post:Love this 0

Jag tycker om ärr. De berättar en historia, din historia. Ärr påminner oss om en speciell händelse och vad vi lärt oss av denna händelse. Jag vore inte den personen jag är idag utan mina ärr. Detta menar på alla sätt ni kan tänka er. Ärr i själen, de man inte ser, men känner och de vackra ärren jag har på kroppen påminner mig om mina underbara äventyr.

Ett av mina favorit ärr är det jag har under hakan. Som tolvåring föll jag från fönstret i andra våningen i “bagarhuset” när jag skulle svinga mig med en mycket gammal elkabel från till taket brevid. Lillebror och hans kompisar hittade mig på marken sökandes efter mina tänder och blod rinnande över hela halsen (de trodde jag var döende). Kommer inte ihåg dagen, vaknade på sjukhuset mitt i natten när en sjuksköterska skulle ta blodtrycket, kommer ihåg att mitt hår luktade torkad gyttja. Dagen därpå skulle min hand röntgas och jag fick gips. Grät en skvätt eftersom jag skulle vara med i Svansjön i baletten den våren. Det var så många som hälsade på mig den dagen, många elever från skolan. Kommer ihåg att L. kom (vi kom inte annars bra överrens) och jag blev mycket tagen av det. Min “pojkvän” kom inte och hälsade på mig, kompisarna berättade att han skulle köpa en ny cykel. Det jag fick var fem stygn under hakan och gipset bort från handen lagom till Svansjön.

Mitt andra favorit ärr är från samma gamla hus. Vi bodde i Neristan när jag var barn, alla mina barndomsminnen och de flesta ärr kommer just från denna stadsdel. En rostig spik grävde sig in riktigt djupt under mitt knä när vi var på våra äventyr och hoppade från tak till tak. Älskade vårt hus, men vi miste huset när det sist var lågkonja i början av nittiotalet.

Jag har ett litet ärr på mitt högra bröst från när vi var och seglade i Karibien. Jag smörjer mig alltid med de starkaste varorna som finns på marknaden, men sista dagen jag var i Karibien hade jag en tolv timmars väntan på mitt flyg och satt ute i solskenet och spelade kort och somnade och brände min näsa och mitt bröst rejält. Nu är jag mycket försiktig när jag solar.

Mitt tredje och fräscha ärr är från Isral resan när vi var ett gäng som gick naturstigen Nahal Yehudiya. Denna Israel  resa var mycket betydelsefull i mitt liv, jag gjorde många beslut när jag gick på Via Dolorosa. Men jag föll lika graciöst som en flodhäst när vi gick naturstigen som var helt fantastisk (alltså naturstigen var fantastisk, inte fallet..). Det kom lite blod från knäet och har en vit liten fläck kvar där ännu i denna dag. Det ärret får mig alltid att le.

Här är jag vid Yehudiya och visar stolt upp mitt knä, med det lilla såret.

Själens ärr kan vi ta en annan gång.

Har du något favorit ärr?

You may also like...

0 Comments

  1. Håller med om att ärr berättar en historia och folk utan ärr är trista människor som inte levt sitt liv. Min högra hand är full med större och mindre ärr som kommit från knivar och andra vassa föremål som jag lekt och pysslat med (är vänsterhänt). Har också flera ärr på knäna som kommit från stenar och stigar man sprungit på som liten.

    En annan sak som kanske inte kvinnor allt vill vara stolta över men är ack så underbara är rynkor, små härliga skrattrynkor berättar om ett liv fyllt med glädje och goda tidar och rynkor på pannan från för mycket tänkande osv ger karaktär :).

    1. Håller med dig, Hagge 🙂 Tack för ditt fina svar..

      Hanki otsaan ryppyjä ja poskeen kuoppia. Eläminen tapahtuu tekemällä pieniä liikkeitä.

      Vi syns på Wappen? D-daddy och Johnny-boy kommer på besök 🙂

  2. oooo, vad jag blev stolt över mina rynkor på pannan ;o)

    Kan man också vara stolt över ärren som uppstått av flitigt pormaskknipande???!!

  3. Jag kommer ihåg dagen då du studsade ner från taket. Otroligt skrämmande då men kul såhär i efterhand. Du hade tappat andan, satt där och kippade efter luft. Helt övertygad om att dina tänder låg i gräset. Helt borta. Oj va ja grät på sjukhuset.

    Inget av mina ärr får favoriseras. Alla är lika intressanta. Men kanske de dummaste av ärren fick jag då ja klämde handen i luftgeväret. 3 stygn. Det coolaste av ärren är från då jag tände på bilstallet, brände handen illa. Äh, de e så otroligt många ärr med deras historier.

  4. Joo vi syns absolut under wappen 🙂

  5. Det var väldigt intressant att läsa den här bloggposten! Min kropp är ärrad lite här och där efter operationer och jag har därför alltid haft stora komplex kring dessa även om jag inte tänker på dem så mycket nu länge. Dock har mina komplex kring ärr gjort att jag blev helt förfärad då jag råkade skada mig tvärs över hela handryggen för en tid sedan och ett ärr började komma upp efter såret på handen. Jag letade därför på nätet efter ett effektivt sätt att få bort detta ärr på handen men efter att ha läst din blogg så känner jag att jag gott väl kan leva med det hela. Jag hade ju trots allt väldigt trevligt trots att jag råkade skada mig vid tillfället 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *