Björnrundan.
Jag var förundrad över den totala tystnaden vi var omringade av. Så tyst att det nästan var skrämmande. Överväldigande – intycken var många och skiftande.. En och annan fågel hörde vi var tredje timme. Det var bara jag och mina tankar.
Mitt hår var som en enda rastafläta. Det började växa mossa på Lillebror.
Det var häftiga mustascher ;-). På första fotot liknar du din vackra mor x-tra mycket.