Love this post:Love this 0

Efter förra veckans stress, sorgligheter och sura miner bestämde jag mig för att denna vecka skall vara full av goda nyheter, vackra ting och lyckliga stunder. På lördagen var jag på en bekants begravning. Det var tungt, hon blev bara 18 år gammal. Begravings ceremonin var så vacker, hela kyrkan var fullsatt och välsignelsen inleddes med Tomaso Albinonis “Adagio”. Jag har aldrig sett så mycket blommor. När någon så ung går bort frågar man sig “varför?”, jag och Kärleken satt hela natten och pratade. Tack för underbara Kärleken!

Ibland måste man stanna upp och se sig om – titta vad jag har! WOW! Alla mina vänner, kärleken och ett bra flyt i livet. Vara tacksam och komma ihåg att tacka.

Men som jag skrev: En dag med goda nyheter. Min vackra mamma fick besked idag att hennes ben blir bra och att hon skall börja kunna gå igen. Min mamma och pappa var och skidade i februari och mamma föll och bröt lårbenet. Efter operation, rehabilitering, en ny operation och mer rehabilitation fick hon äntligen klartecken på att hon kan börja gå igen! Tack och lov! Jag är så glad och inspirerad av min fantastiska mamma som har kämpat sig genom detta. Att ha en mamma så fin som du gör mig stark.

Iltalehti