Jag skrev ett inlägg i natt, men tydligen så glömde jag skicka in det i tröttheten… Jag hamnade in på din blogg i somras och har nu tittat in regelbundet sedan dess. Jag är gravid med vårt tredje barn just nu , så jag glädjs verkligen med dig! : ) Det är uppfriskande att följa din graviditet – det är absolut en speciell känsla att vänta sitt första barn! Jag har märkt att allt den här lyriska känslan lätt går förlorad för mig i vardagsrumban…. Det tänker jag ändra på!
Det är starkt av dig att berätta om dina egna erfarenheter av mobbning, det är inte lätt att lära sig att dra gränser och stå upp för sig själv och andra och det behövs ännu större öppenhet i de här frågorna. Vuxna har inte alltid kapacitet att hantera situationen, vilket är skrämmande för ett barn att inse… Och vuxna som ägnar sig åt smutskastning och mobbning, ja, man blir mållös varje gång man möter fenomenet. Även om jag på “ett teoretiskt plan” kan försöka förstå mobbning, så väcker den sådan frustration. Jag blir t.ex. ännu arg när jag tänker på mobbningen som min barndomskompis utsattes för i lågstadiet. Du har absolut gått rätt väg, när du väljer att förlåta, det var säkert ingen lätt process…
Att blogga offentligt (speciellt i finlandssvenskhetens små kretsar) kräver mod och en positiv inställning, det har du, så fortsätt i samma stil! All lycka till dig på färden! : )
Alltså det är så himla himla nyttigt att ämnet mobbning behandlas och förhoppningsvis ger det resultat, att det minskar på dessa elaka mobbare!!!
Tur att det finns sådana modiga kvinnor som du!
Jag skrev ett inlägg i natt, men tydligen så glömde jag skicka in det i tröttheten… Jag hamnade in på din blogg i somras och har nu tittat in regelbundet sedan dess. Jag är gravid med vårt tredje barn just nu , så jag glädjs verkligen med dig! : ) Det är uppfriskande att följa din graviditet – det är absolut en speciell känsla att vänta sitt första barn! Jag har märkt att allt den här lyriska känslan lätt går förlorad för mig i vardagsrumban…. Det tänker jag ändra på!
Det är starkt av dig att berätta om dina egna erfarenheter av mobbning, det är inte lätt att lära sig att dra gränser och stå upp för sig själv och andra och det behövs ännu större öppenhet i de här frågorna. Vuxna har inte alltid kapacitet att hantera situationen, vilket är skrämmande för ett barn att inse… Och vuxna som ägnar sig åt smutskastning och mobbning, ja, man blir mållös varje gång man möter fenomenet. Även om jag på “ett teoretiskt plan” kan försöka förstå mobbning, så väcker den sådan frustration. Jag blir t.ex. ännu arg när jag tänker på mobbningen som min barndomskompis utsattes för i lågstadiet. Du har absolut gått rätt väg, när du väljer att förlåta, det var säkert ingen lätt process…
Att blogga offentligt (speciellt i finlandssvenskhetens små kretsar) kräver mod och en positiv inställning, det har du, så fortsätt i samma stil! All lycka till dig på färden! : )