Nu när höstmörkret på riktigt sänkt sig över oss är det lätt att se lite dystrare på tillvaron. Då behöver vi ta hand om oss själva lite mer så vi kan sprida glädje till varann även nu! En filmsnutt som Treier hade på sin blogg och som jag tidigare lånat, vill jag igen dela med mig av. Blir så glad över filmen! Att vara tacksam över det man har, stanna upp och känna efter, glädjas över stort och smått kan ej nog betonas.
En dag frågar en son sin far: “Pappa, springer du en maraton med mig?”
Pappan svarar: “ja” och de springer sin första maraton tillsammans.
En annan dag frågar sonen sin far igen: “Pappa, springer du en till
maraton med mig?” och pappan svarar igen “ja, min son”.
En dag frågar sonen sin far: “Pappa, vill du göra en Ironman tillsammans med
mig?” (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning) Och pappan svarar igen
“Ja”…
Vet inte vad jag skall säga! stortjuter just nu! Guds prövningar är många, men med en sådan far hade vi alla gått segrande ur dom!
Tänk vad kärlek och vilja/tro kan åstadkomma!
Som förälder förstår jag precis känslan….ovillkorlig kärlek.
STOR KRAM!
Jag ser ut som Lille Skutt just nu med tårar sprutandes!
Så fint!
Kram!
Vilka hjältar!!!