Då man smiter undan för en stund, för att stilla det dåliga samvetet att inte hunnit svara en samarbetspartner. Och att ta bilder på en alldeles fantastisk klänning. Ja, kanske den mest iögonfallande klänningen jag har.
Vädret var rätt häftigt. Det kom en tjock dimma, tjock som gröt, in vid vår ö. Men man kunde ändå ana solens strålar och jag tänkte att “Yes!! NU skall klänningen fotograferas! “. Klänningen är från märket Spell (bloggsamarbete med KyssJohanna) och har inspireras av en gammal filt köpt i Mexico. Och den andas verkligen kaktusar, cowboyhatt och dammig öken. Det är en klänning som folk inte ens riktigt kommenterar utan mer bara ser häpna ut, det är ju inte varje dag man ser en sådan klänning. Kjolfållen är generös, mönstret så otroligt vackert och så kan du ha den som klänning eller knäppa upp den och bara över en topp och shorts eller jeans. (i detta inlägg kan ni se hur den rör sig)
Men så kommer han springande! Lockar som dun och sockarvadd. Och min gamla Marimekkopyjamas – som han kallar “plinsessklänning” och har gått i hela sommaren. Studsar upp i hängmattan med mig och ger mig världens största kram! Att vara mamma till en tvååring kan vara (väldigt) krävande stundvis, men de ljuvliga stunderna är så många fler och så fyllda med kärlek. Och istället för att posera i en hängmatta med den snyggaste klänningen, så sitter jag och sonen länge i hängmattan och pratar om myror och blåbär. Han pajar mig på kinden och säger att hans fingrar dansar på min kind.
Den bästa mamman och den sötaste lilla!
Men vilket härligt inlägg! Fantastiskt stämningsfulla bilder och vacker text. 🙂