Idag kommer han hem efter pappavecka. Och jag känner det i hela kroppen. Den starkaste av längtanden. Vi pratade FaceTime igår och han berättade om att liskoja (ödlor) kan dofta med… sina ÖGON, mamma tänk! och jag sjöng Vargen ylar och Gudsomhaver. “Skicka också en video på din arm mamma!” bad han mig. Han saknar min – svala – arm. Det är tungt att inte få vara tillsammans. Vi borde väl bli vana. Men idag kommer han. Lycka.