Samarbete med Esla.
Att ge världens finaste födelsedagspresent till världens finaste man.
Nu väntar vi bara på snön och isen…
Tidigt imorrn, väckte mig Leon riktigt tyst och försiktigt (som vi övat igår), och så gick vi ut i köket för att göra iordning frukost med lakritste och godistårta (som nog skulle ha varit mycket större men “nån” blev lite sugen på chokladbollar igår..hrmm..) och med ljus. Och så, med de fyra ballongerna vi hade kvar, tågade vi in i sovrummet och sjöng för vår älskade Mattias.
Det har blivit nästintill en tradition för mig att ge inhemska gåvor till mannen. Tycker mig vara lite rolig då. Det blev ju också ett par Nokia gummistövlar. Nästa år blir det väl en Nokia telefon, haha!
Det var mycket att fixa till kalas, tyckte Leon. Speciellt med alla ballonger jag blåste upp. Han tog ut allihopa på gården. På äventyr. Var lite fundersam över att en ballong skrumpnare och inte ville leka längre. Fyra ballonger skulle med i bilen till stan. Två med till butiken. En bodde under täcket i sängen. Den finns dock inte mer då den gick sitt öde tillmötes när jag satt på den. Vet inte vem som blev mest skrämd, jag eller grannarna, som hörde mig skrika till. Nu, av ca 20 stycken har vi väl tre, fyra stycken ballonger kvar.
Sen är det ju det att man skall lära sig nya sånger. Hadenäranidaa. Leon ville hellre hitta på en egen sång där Mattias var en drake. Han nynnade ihärdigt på den nyuppfunna sången innan han somnade.
Det Leon inte vet är att han också får en sådan sparkstötting. Den väntar i garaget, blå den också, men mycket mindre.
