Den allra bästa stunden på dagen är mornarna. Leon kommer ofta till vår säng innan gryningen och klämmer sig mellan oss och tar min arm, så sover vi ännu en stund. Sen när vi vaknar, levererar han alltid någon väldigt fyndig fundering. Det är som om han legat vaken så mycket längre än oss, för han är så mycket längre i tanken, än vi.
För några veckor sedan, var det Formel 1 på morgonen och han viskade: Mamma, du kan lämna framme din arm, så hålls den sval. Jag ska bara gå och se på Formula starten med Mattias. Kommer sen tillbaka.
Mamma, vetdu, när du blir farmor och gammal och dör skall jag köpa lax och torsk till mina barn. Det kommer dom tycka om.
Jag tycker så mycket om dig. Men mamma. Vem har gjort dig?! Mormor och Nuffa, svarar jag.
Tänk att jag fick honom. Min Leon.
Så fina! Wow!