En vecka!

Som att träffa en gammal vän, känns det då jag tar fram datorn. Vi har inte setts på en vecka. En vecka! Det var inte direkt meningen att ha en bloggpaus, jag har ju så mycket att berätta för er! Och så glad jag blir av alla kommentarer jag fått! Allt är bara finfint med oss.

Förra veckan var vi på en underbar kryssning med Viking Grace, det skall ni få läsa om senare! När vi kom hem fick vi renoveringsspurt i varje cell i våra kroppar och det resulterade i att istället för att ha tre bastun (!!) så har vi bara två stycken kvar (haha, ja, alltså vi hade en gammal turkosa bastu i övre våningen, en riktigt gammal i källaren och så den nya vi byggde förra vintern). Bastun här i övre våningen skall bli ett walk in closet och är på god väg att bli färdigt. Över ett ton av betong är nu borttaget, väggar och kakel och bråte är borta och men ett olidligt betongdamm kvarstår och ligger över hela huset.

Så på fredagen då jag satt med kameran i famnen och just skulle lägga upp bilderna på datorn kommer Kärleken hem och haltar. Han hade stött foten på innebandy träningarna och kvällen slutade vid första hjälpen. Nu har han kryckor och vi skall strax till röntgen (inget allvarligt dock).

På lördagen samlades alla från makens sida för att ta farväl av makens farbrors fru. Det var en mycket vacker begravning.

Och så firades Tanja igår. Mio tog en kullerbytta i sängen då vi kom och frågade “har du en liten beibi i magen?”. Jadå, det har jag.

Nu? Sitter i sängen med katten som ett värmeelement i famnen och Kärleken på sin dator brevid mig. Brasan sprakar muntert i kakelugnen. Så har jag också tre kameror som skall tömmas. Men nu blir det röntgen för Kärleken och så rådgivningen.

Vi ses!