Hur vi firade vappen

Lillebror, Tanja och Mio bjöd oss till Tanjas föräldrars villa under vappen. Tyckte att vi absoluuut inte skulle åka, utan hellre skydda beibin här hemma. Kanske det är några av er som känner igen sig? Nog för att vi varje dag är ute och går med vagnen och så, men en första längre tripp bort, till en villa, där det inte finns rinnande vatten och hemmets tryghet.  Här hemma där alla rutiner och allt det bekväma finns. Men efter att jag lyssnat på mina tankar en stund, kom jag fram till att det är bara någon mamma hysteri i mig som inte vill lämna boet (tror att oron mycket är på grund av rs-viruset Leon fick då han var en vecka gammal) och att det nog är dags nu. Packade i tjugo minuter. Blöjor, bodyn, nappflaska, filtar. Och ändå kändes det som om jag glömt allt och att allt kommer att sluta i en katastrof eftersom jag glömt något. I dessa stunder brukar jag tänka på kvinnor förr i tiden. Och hur himla bekvämt vi har det. Håhhåj…

Och allt gick så bra!

Till och med så bra att jag fick en snilleblixt. Jag ville lämna natten på villan med Leon! Jodå! Skickade maken hem så han skulle få vara ifred och sova en hel natt. Så stannade jag och Leon. Och vi hade det så mysigt! Sov så gott och skönt! Och bara det, känslan av att vara på äventyr tillsammans är så stort!

Mio badade.

Sent på kvällen hade Mio redan gått och sova till sitt rum. Jag var i vardagsrummet och sjöng för Leon. Och som ett litet sött eko efter min sång hördes “oajajajaj-buff, oajajajaj-buff….” och “tänk om jag hade en liten liten apa..” från Mios rum. Gullungen.

Kärleken uppskattade att få sova en natt.

Leon rapade.

Kusinerna.

Alla bilderna är tagna av Tanja:)