Say “Hello!” to Melvin

Love this post:Love this 1

I början av sommaren försvann Systerysters kära Elmer. Vi har inte gett upp hoppet och flyers med Elmers bild finns ännu runt om i stan. Men månaderna har gått och ingen Elmer. Detta är något vi inte ännu diskuterar i familjen – för det gör ju så ont när en familjemedlem är borta. Så vi har sörjt i fred.

Förra veckan fick Systeryster nys om kattungar (som skulle skickas till Amerika). I ösregnet åkte vi norrut, Systeryster och jag. Stanna fick vi flera gånger, för att fråga vägen till bondgården och för att det regnade så hårt. Men vi båda kände att våra hjärtan fladdrade till lyckligt.

Vi skulle få en kattunge.

På vägen hem började solen lysa och vår lilla kattunge, vars doft är allra bäst, somnade i en lycklig flickas famn. Hon döpte honom till Melvin. Han var redan älskad före hon såg honom.

Vi kom hem och visade den nya familjemedlemmen. Winston tyckte att detta var det värsta som hänt honom. Någonsin.

Fast han ser lite farlig ut på bilden så kan jag tala om för er att Winston var mycket rädd för den lilla nykomlingen. (nu idag är de vänner:))


Sötnosen Melvin!

25 Comments

Add a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *