Från morföräldrarnas fönster ser det ut såhär. Längst till vänster syns det vackra Gymnasiet omgivet av Skolträdgården. Den besökte vi ett flertal gånger med mormor och morfar, när vi var små. Bland alla fina blommor, träd och buskar finns en damm med en springbrunn. Och i den simmar fiskar, så fascinerande stora och röda, åtminstone tyckte jag det som liten. Strengbergs klocka syns också, en del av den nu nedlagda tobaksfabriken.
Mamma, mormor och jag på en skön promenad genom den gamla trähusstadsdelen Skatan.
Å, vilka historier mormor berättar om husen där! Jag kan se alla dessa små matbutiker framför mig när hon livligt berättar. Och hästarna. Och tyskarna som marscherade. Kriget.
jeppis <3 där har man inte varit på evigheter. Mina morföräldrar bor också där.
vad spännande att få lyssna på dessa historier kan jag tänka. kram Nilla
jaaa huujeedamej så fint vårt jakobstad är! 🙂
Vad härligt att få lyssna! Jag har alltid älskat att lyssna på min mormor då hon berättat om samma tider! Tyvärr finns hon inte längre i livet, men hennes historia lever vidare eftersom hon berättade 🙂
Mmmm..jag både älskar och ryser av obehag när morfar berättar alla historier från kriget, han var med redan som 17-åring (!), när deras lastbil blev beskjuten av ett ryskt plan och det nära nog gick riktigt åt pipan.. Men också skratten, kärleken och värmen över det lilla som var positivt. Det ger en livsglädje och perspektiv.. Jag drömde så konstigt om dig inatt Malena. Dagen till julafton och allt. 😉 Vi möttes i en sagoby och du hade massor Av vackra smycken kring din hals..ädelstenar i alla dess färger..och du viskade så hemlighetsfullt att du var gravid med tvillingar 😛