Då alla andra barn (Systeryster, jag och Kärleken) simmade vid Willa Metsola kände Winston för sig att han också ville hoppa i. Från bryggan. Simma det kunde kan nog. Men ångern över beslutet att hoppa i sjön lyste i hans ögon. Han är ju ändå en katt.
Men efter att ha blivit inlindad i Systerysters baby-filt spann han som aldrig förr. Och somnade.
Vilken uppsyn han har på första bilden. Underbar!!
Och bara nosen sticker fram under filten 🙂
Nämen! Vilken knas-katt. 🙂
Åh, vad sött!
Nu är dagen räddad! 😀
Hahaaa 🙂 Det är inte alltid så lätt att förstå sig på sina beslut! 🙂
Ååååååå vilken otroligt vacker grader du fått till! Snyggo! Och herregud, hoppade katten i?!
Hejssan Malena, vi ocksa har en Winston katt! Din Winston ar jatte sot ocksa!
http://www.facebook.com/pages/Winston/137150229686891
Haha, detta gjorde min dag! Man ser riktigt hur ångefull han är, med sneda öron och en lite arg blick. Inte så lätt att alltid förstå sig på sina beslut.