Då alla andra barn (Systeryster, jag och Kärleken) simmade vid Willa Metsola kände Winston för sig att han också ville hoppa i. Från bryggan. Simma det kunde kan nog. Men ångern över beslutet att hoppa i sjön lyste i hans ögon. Han är ju ändå en katt.

Men efter att ha blivit inlindad i Systerysters baby-filt spann han som aldrig förr. Och somnade.