Min Omega klocka har jag väl inte tagit av mig sen jag tog den på mig då jag fyllde trettio?
Vissa smycken blir ens egna. Andra smycken “lånar” man från smyckesskrinet ibland. För olika tillställningar. De har olika värden, de betyder olika och är fulla med minnen. Men dessa vissa, just de smyckena som lämnar på handen, runt halsen. De berättar en hel historia. En historia man kanske lever just nu.
Mitt vackra Pence de moi (tänk på mig) armband från Efva Attling är mig så kärt. Min syster bär ett likadant. Armbandet brevid skulle vara ett sådant man har ibland, från Ps Call Me. Men så blev det inte. Lade det på mig för några veckor sedan och har inte tagit det av mig. Den ger sällskap åt det andra armandet och tillsammans glänser de fint på min armled.
Så. En julklapp. Miss you står det.
Vem saknar jag?
Det får ni veta i nästa blogginlägg.
Jag saknar min studievän jag hade i Vasa. Han dog för över ett år sedan. Nu under julen tänker jag extra mycket på Honom. Saknaden får mig dock att ta vara på mitt liv, göra något av det, Jag som har det kvar.
Halsbandet är vackert och kunde symbolisera just den saknad jag känner.
Malena, jag kommenterade på fel inlägg. Du vet var det skulle synas 🙂
Hej, Väldigt snygg klocka. Är det en Seamaster Aqua Terra med vit urtavla ?