Hej maj!
Berg och dalbanan fortsätter och jag försöker hänga med, mest vill jag bara ligga ner och säga stop. Sluta. Nu får det vara nog. Inte mera. Nog för att jag har sagt stop. Men inget som lyssnar just nu. Det finns inget rum för att andas och känna att man hinner med. Det finns ingen harmoni. Ingen logik, bara mycket själviskt och sorgligt. Ni förstår ju att jag skulle vilja skriva om det här men det skall jag inte göra, sådant ångrar man sedan. Och jag vill inte att ni förlorar nattsömnen. Jag vill hålla kvar mitt lilla, lilla rum – min blogg. Som är bara min och där jag får florera i vackert och roligheter. Där NI finns. Ni är så fantastiska, vet ni det? Har jag kommit ihåg att tacka er? Varje gång jag tittar in finns det peppande och glada kommentarer, det kommer råd och vackra ord. Nog för att det alltid är roligt med kommentarer, men just nu, just nu bär det extra mycket. Det betyder extra mycket. För nog är det tungt.
–
Bestämde mig för att bli en kaffedrickare. En fin kaffemaskin, tidig morsdagsgåva åt mig. Så här är min första “dricka kaffe med en massa mjölkskum i sängen i lugn och ro”-bild. Men ni vet ju att verkligheten är så mycket annorlundare. Och så mycket roligare.
Tänk att ha en liten en med klibbiga fingrar och lockigt hår. Fingrar som söker sig in i min blus för att nypa lite, snurra huden mellan fingrarna. Han kramar om mig så stort och lägger sin kind mot min och jag hör hela världen i mitt hjärta. Han härmar mig när jag borstar mitt hår och ringde idag, själv, till sin morfar med min telefon (självklart?! i misstag..?). Han lär mig så mycket varje stund. Så tacksam jag är, just över stunderna. Att jag så innerligt lever i nuet med honom. Det har jag lärt mig, att vara nu. Och kärleken, den största kärleken. Att det finns något så starkt.
Ni har ännu en liten stund på er att shoppa Beach House lakanen billigare! Webshoparna hälsade att de fyllt på lagren!
Hos Sleepo.se, Beach House för 30% rabatt med koden:
malenami-30%BH
och hos Tianveranta.fi och ni kan använda koden: MALENA30 för att få 30% rabatt!
Så ville jag också påminna om rabattkoden till Livbox! Passa på nu till morsdagen! Med koden Malenam (alltså inget “i”) får ni den första boxen till 13,90 € (norm. 16,90 €), erbjudandet gäller om man tar en fortlöpande beställning eller en tre månaders tidsbunden beställning! Koden finns i begränsat antal, så snabba på om ni vill beställa!
Heti katsoin, miten ihana kuva tuo ensimmäinen on. Ja sitten tämä toinen – vieläkin ihanampi, niin täynnä todellista elämää
voimia ja iloa sinulle 
Något vi kan göra för att hjälpa?
Vackra, starka, fantastiska Malena!! Jag kan inte ens föreställa mig vad du går igenom. Men jag vill bara säga; Hejja dig!! Jag håller på dig. Dig & Leon! Alla dagar!
Skickar styrkekramar och varma tankar från Sundsvall
Åh finaste du, så ledsen för din skull!! Men du klarar det och det kommer bättre tider inom sinom tid!! Du är en fantastisk kvinna på så många vis, glöm aldrig det fina Malena!! Puss från mig till lille sonen, så ljuvligt söt och det är alltid lika roligt att se honom med busglimt i ögat här på bloggen <3
Kram
Kramar till dig på måndagmorgon! Blir alltid lika glad när jag ser att ett nytt inlägg från dig väntar.
Morning och en styrke kram till dig <3
Kaffe på sängen är lyx.
Vilken mysig bild du bjuder på
<3 <3 Haleja
Fina Melena! Du får ju säkert höra detta av alla, men det blir bättre. Det tar tid, men det blir bätrre =)
kramar i massor.
En stor varm kram!
Ååh.. härligt med ett inlägg igen. Jag ser verkligen fram emot dem. Strunta i problemen och njut av en dag i sänder. Du klarar det.
Stora, stora kramen till dig!
Det är inte lätt, inte alls lätt. Bara det här att försöka förstå, förstå att det är det här som ska vara nu. Man ville ju att det skulle bli så mycket annorlunda än det blev.
Men det kommer en dag, var så säker, då man inser att man är nöjd med det man har, glad för hur det blev och kan se framtidens ljus igen.
Jag lovar. Jag har varit där.
Jag är så innerligt ledsen för din skull! Vilket ju kan låta konstigt eftersom jag inte känner dig, men en liten del av dig känner jag nog ändå via bloggen. Jag vet hur förbannat fruktansvärt ont det kan göra, och att känslan av att inte ha kontroll fullständigt kan förlama en. Det blir bättre. Efter att man sörjt och sörjt och sörjt, så blir det bättre. Och jag tror det är viktigt att man tillåter sig att göra det (här talar jag mest till mig själv). Stor kram! Och njut riktigt av din lilla finaste, den renaste kärleken av de alla.
Först och främst vill jag tacka för din fina blogg; den är ett litet andrum av finigheter o mys när vardagen känns tung. Och jag antar att den är det för dig också.
Kämpa på, allt ordnar sig nog på bästa sätt och allt har en mening!
“Sensitive suffer more,
but they love more and dream more.”
– Augusto Cury.
Styrkekramar till dig, it’ll get better, it will!
Vilket fint citat. Blir glad av att läsa det.
Kramar och styrka till dig i den här svåra tiden. “This too shall pass” <3
det blir bättre, han orkar inte fortsätta så hela livet.
Tänker på dig och blir lessen av att läsa att allt är sådant kaos.
OM du kan, försök sätta ner foten, be om hjälp..du kan bromsa om du tillåter dig <3 glöm inte det. Det är du som styr ditt eget liv.
Men jag vet, det känns inte alltid så, å inte alltid kan man, det vet jag ju också..
Bara pepp.
Kram å tack för din mänsklighet
Hej, jag läser din blogg och njuter av de vardagsestetiska bilderna, en skön oas och för mej en uppmuntran att gå hem och trivas i mitt eget hem (som inte är nåt att visa i en inredningstidning, men mysigt). Härliga bilder på sonen. Önskar dej allt gott.
Styrkekramar <3
Du är ju bara en människa, Malena… inget att skämmas över att ni har gått skilda vägar med maken. Tycker du bra kan skriva om vad du känner och händelser (såklart med respekt). Du visar så ofta utåt hur bra allt är och många ser upp till dig. Men du kunde också ibland visa din mänskliga sida
Tycker Malena gör klokt i att låta skilsmässa och därtill hörande tråkigheter stå utanför Internet. Det hör till det privata och i såna lägen e det alltid många lidande och inblandade, i detta fall också barn som inte ska behöva få sitt privatliv utvikt.Visst kan man ändå visa sin sårbarhet och det tycker jag Malena gör. Varma kramar till dig Malena!
Efter regn kommer solsken!Du kommer ta dig ur detta starkare även om det inte känns så när du är mitt uppe i dina sorger och bekymmer.
Det bästa rådet jag kan ge dig, är att tänka så positivt du bara kan även om det är svårt, för dina tankar styr dina känslor och ditt mående.
Vet Precis hur du känner dig. Går igenom samma här.
Allt är natt svart och jag ligger i fosterställning vill inte tro att det är sant.
Jag bara hoppas att jag blir stark snart och livet vänder. Att jag kan se framåt.
Känns hopplöst nu…
Men jag tror jag går stark ur detta, så småningom. Du med.
Kram
Kram!
Efter regn kommer solsken, alltid! Och regnar det för länge så måste du skapa ditt eget solsken på något sätt.
Skriver du dagbok, Malena? En egen dagbok som ingen annan läser? Jag har skrivit och skrivit och skrivit. Allt som jag kände, allt som hände, hur jag hanterade det, hur jag tänkte. Arga anteckningar, förtvivlade anteckningar. Ingen annan behövde läsa dem, bara jag fick skriva av mig och få det ur mitt huvud och ur min kropp. När jag kände mig mogen för det slängde jag allt. Alla anteckningsböcker åkte i soptunnan. Borta! Det kändes bättre efter det.
Prova att göra så.
Fyy vad jobbigt att det blivit såhär…
Men jag läste nånstans (faktiskt i förmiddags) att de som har en svår separation blir lyckligare och mer harmoniska när det väl är över. Vet inte var jag läste det nu, skit också, men jag hoppas innerligt att det stämmer!
Du driver en framgångsrik blogg där du visar allt vackert och rosenrött, men glöm inte bort att vi också förstår att du är en vanlig människa och går igenom svårigheter som precis alla andra. Inte alls fel att visa den sidan ibland. Stå upp för dig själv och din lille. Glöm inte, att ibland kan man behöva bli riktigt ordentligt rykande tvärförbannad för att nå framgång. Det har hjälpt mig idag, fast i ett annat sammanhang.
Stor varm styrkekram till dig<3
Kära Malena (och Eva i kommentaren här ovan).
Jag har också varit där, för ganska många år sen. Och jag vet så väl hur det känns, man kan inte tro det är sant, man vill inte, man vill inte, man vill inte ha det så här!! Varför frågade ingen mig vad jag ville med vårt äktenskap?? Varje morgon är ett helvete (om man kunnat sova), att vakna och försöka inse att det är så här det ska vara. Man vill att barnen ska växa upp och bo med både mamma och pappa..
Idag är det mer än 15 år sen mitt livs kärlek och den ljuvligast pappan till våra barn, valde bort oss. Jag är sen många år tillbaka riktigt nöjd och mycket lycklig! Ibland får jag nypa mig i armen för att riktigt fatta att det är sant att det faktisk blev så här bra!
Det viktiga tror jag är att man inte blir bitter utan att man sörjer klart och småningom accepterar att så här är det och verkligen gör det allra bästa av sin situation.
Jag är helt övertygad Malena att det är du som en dag kommer må bättre av er två.
Varma kramar till Leon och dej!
Du har en stemme som kan tala til alla de som går gjennom det samme som deg<3
Tänkte ännu säga att du är inte ensam med problem av det där slaget. Det blir bättre och du blir ännu starkare. Lite mer kunde du berätta… Det finns många andra här som går igenom samma situation. Kram. Tack ännu för en härlig blogg !
Käraste du. Jag känner dig inte, jag vet ingenting om din situation mer än du skrivit här på bloggen. Jag får dock en känsla av att det är bråk, och känner bara att om det handlar om sonen så är det ju alltid bäst för det lilla barnet att vara hos en förälder och inte flytta från ställe till stället (förutsatt att föräldern mår bra fysiskt/psykiskt). Det vet jag också att de säger vid socialen, små barn ska inte behöva vara vecka vecka, de ska få ha ett fast hem att bo på, och det speciellt om inte föräldrarna kommer överens! Radera min kommentar om du vill, och om du tycker det blev för mycket. Vill dig bara väl, och jag ber om kraft och styrka till dig! Du är Leons värld, ta hand om dig, älska varandra och njut av honom så mycket du kan ♥ Kram!
menar ju självklart dig och Leon när jag skriver “älska varandra”
Vet du, det krävs ett visst mått av mörker för att man ska kunna utvecklas till sitt allra bästa jag. Du kommer ut på andra sidan, och du gör det som en ännu bättre version av dej. Låt det ta sin tid, och tillåt dej att undersöka alla känslor med eftertänksamhet.
Allt blir bra, allt blir som det är tänkt.
Hei… Kun minä jäin 2:den pienen lapsen kanssa yksin… maalasin koko kodin. Kaikki seinät, ovet, listat ja katot. Keittiön pöytää siirtelin huoneesta toiseen maalatessani kaikki katot pöydällä seisoen. Samalla kun maalasin, kuuntelin musiikkia ja lauloin mukana… kovaa. Kuukausi siinä meni ja kun kaikki oli valmista, niin oli valmis myös “surutyöni”. Toivottavasti sinä löydät sen oman jutun… jossa voit purkaa itseäsi ja tehdä oman surutyösi. Omalla kohdallani surutyö auttoi huomaamaan, että kyllä sitä pärjää ja nämä ovat nyt ne kortit ja niillä pitää pelata. Myöhemmin löysin aivan uskomattoman ihmisen ja nuorin lapseni täytti helmikuussa 1 vuotta. Muistathan siis antaa itsellesi aikaa…omaa aikaa =) Ja jos ahdistaa, niin sano se ääneen… vahvakin ihminen saa olla heikko…
Ja, det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Och hur skoningslöst är inte det! Skitverklighet säger jag. Med dessa vackra ord som kyytipoika skickar jag massor av styrkehälsningar och virtuellt krossat hjärte-klister till dig. Hoppas allt ordnar sig!!
Jag känner inte dig, bara genom bloggen. Men du skriver på ett sätt som går rakt in i hjärteroten på mig (och säkert många andra). Och lagom personligt, du berättar lagom mycket. Men du BERÖR. Jag känner MED dig. Och jag grät faktiskt en skvätt när jag läste detta inlägg, för att jag känner likadant. Förstår att du går igenom tunga saker, det gör jag också. Det är inte lätt. Oberoende vad det handlar om.
Han finns och är ditt allt. Samtidigt är DU hans allt! Inget går upp mot MAMMA! Så ha en underbar morsdag! Njut!
Jag har också en liten och det är HAN som ger mig tröst. Det är HAN som är allt! Bara att sitta och titta på honom när han sover ger kraft. Oberoende av hur allt är nu – grått-svart-tungt – (i både ditt och mitt och många andras liv) så har allt som tidigare hänt i livet lett till att du har en liten sötis.
Det finns en härlig barnbok som heter “Var är mamma? ” (av Julia Donaldson och Axel Sheffler, svensk text av Lennart Hellsing). Finns att beställa på Adlibris. Köp den och mys med din lilla sötis!
Styrkekram!
<3
En styrkekram till dig. Jag tycker verkligen att du är modig och stark, som ändå orkar delge att det är jobbigt. Detta är första gången jag kommenterar inne hos dig, men jag kände att jag ville att du skulle veta att jag uppskattar din blogg och att du verkar vara en underbar människa. Kram
Voi tiedän jollain lailla miltä tuntuu, olen käynyt elämässä läpi yhtä ja toista. Ei mene käsikirjoituksen mukaan aina mutta aikojen kuluttua huomaa että niin se oli sittenkin oikein. Voimia ja iloa arkeesi ja vaikeiden aikojen yli antaa pieni suloinen poikasi. Olen varma. Halaukset <3
Skickar över massor av styrkekramar!
Sender deg varme tanker med ønske om styrke, og en av de vakreste sangene som jeg kjenner til…
https://youtu.be/qYnzDqJqGwM
Klem, Milli
Kram!
Hej,
kom dock ihåg att barnen har rätt till sina båda föräldrar. Det är inte fråga om vad föräldrarna har rätt till eller vem som har sårat vem osv. (Jag menade inte denna kommentar till Malena, utan till vissa som kommenterat här).
Oj, vad många kommentarer och styrka du har fått från alla. Jag har allt för lite tid nu att skriva något “klokt”… och genomtänkt. Men ja… vad tusan, man behöver inte alltid vara så klok och förnuftig när man lämnar kommentarer! Vet du, jag är glad att du är tillbaka på bloggen igen efter en stunds tystnad. Vi lever helt olika liv du och jag, men du inspirerar mig alltid! Hoppas att du kommer se ljusare på tillvaron inom kort och tills dess ger jag dig en bamsekram för att du är du.
Kram Maria
Syöpään kuolleen isäni motto oli “Jokainen päivä on lahja”. Meille kaikille annetaan taakkoja kannettavaksi vain sen verran kuin jaksamme kantaa.
Onneksi sinulla on lähelläsi rakkaita, joilta saat tukea. Ja onneksi sinulla on Leon, tuo pieni ihme, joka muistuttaa joka hetki siitä mikä on tärkeintä. <3 Paljon voimia ja rakkautta jokaiseen päivääsi!
Idag gick dina ord rakt in i mitt hjärta. Dina ord av sorg som påminde mig om min sorg och livskris då jag var i samma situation. Men vet du, det blir bättre de är bara de att ibland måste de bara bli värre ett tag innan det blir bättre. Sen, om ett tag, månader, år kommer du förstå att detta hända för att framtiden ska kunna bli det du har att vänta… något underbart igen. Du har din son, allt annat är en vindpust…
Hej Malena <3 En ole pitkään aikaan seurannut blogiasi aktiivisesti mutta nyt ehdin ajautua tänne pitkästä aikaa. Kiitos ihanasta blogistasi! Tämä kirjoitus herätti omat tunteet pintaan, käyn läpi omaa helvettiäni tällä hetkellä, aaltoillen paremmissa ja huonommissa päivissä. Saan voimaa muista vahvoista naisista, jotka ovat kokeneet samaa ja selviytyneet voittajina, itsekin ajattelen että tämä tekee minusta vahvemman ja vielä joskus jossain voin ajatella että onneksi näin. Toivon sinulle ja pojallesi kaikkea hyvää, me pärjäämme kyllä! <3