Bild på mig och Erkki då snön ännu låg envist på marken.
I helgen har jag varit till stallet. Känner av det i hela kroppen. Fattar inte att jag vågar galoppera som jag gör med Airiin. För några veckor sedan var jag skiträdd. Men någnstans finns hon där, den orädda, modiga och lite knasiga lilla flickan inom mig. Det är hon som rider med det största leendet och ibland då de går riktigt hårt sträcker ut händerna i luften och ropar tjohooooo!
1 thought on “Han i silver”