Kappa och väska By Malene Birger/Isa Couture, handskar från Sköna Clara.
I morse vaknade jag med solen. Vi var till sjukhuset på ultraljud, hade ett extrabesök i och med att min moderkaka låg ganska långt nere då vi, runt vecka 18, var på fosterdiagnostik (rakenneultra). Men moderkakan hade flyttat på sig och allt såg bra ut. Tyckte det var skönt att de genast från första början berättade att det kanske blir ett kejsarsnitt om moderkakan är i vägen, så jag fick förbereda mig mentalt och att det inte kommer senare som en chock. (och klart det kan bli ett kejsarsnitt ändå, men då är det inte på grund av detta). Det var fantastiskt att se den lill* igen! Eller lill* och lill*… Så stor h♡n var nu! Kommer ihåg då h♡n ännu bara var ett litet frö med ett litet, litet fladder. Det lilla stora fladdret av hjärtslag som fick hela mina värld att stanna upp. Jag skall bli mamma!
Efter ultran körde vi förbi bageriet och köpte nybakat bröd. Mmm, så gott! Hällde upp ett stort glas kall mjölk och skar några skivor varmt bröd och satte mig vid köksbordet och väntade på att My Tengström från radio X3M skulle ringa och intervjua mig. Älskar att sitta vid köksfönstret och titta ut på gården, katten sitter alltid på samma ställe, därute, bredvid ytterdörren, som en vakthund, och så finns det en massa renoveringsbråte under biltaket. Och solen som lyser upp de röda och gula färgerna på de gamla uthusen.
My ringde mig och vi talade om mobbning. Det har varit mycket på nyheterna om bil- och transportförbundet AKT:s förre ordförande Timo Räty och AKT:s förra informationschef Hilkka Ahde på sista tiden och nu dömdes Räty för arbetsplatsmobbning.
Jag berättade om hur det var då jag gick i högstadiet och de äldre flickorna spottade på mig och ropade “hoooraaa!!” efter mig. När mordhoten kom berättade jag för mina föräldrar. De ville genast ringa polisen och det blev möten på skolan. Jag är glad att det genast togs på allvar – även om mobbningen inte slutade.
Jag tycker det är viktigt att man har så stor respekt för sig själv att man sätter gränser, vad som är okej och vad som inte är okej. Och att man skall våga säga ifrån eller be om hjälp.
När jag började blogga var det några vuxna kvinnor i min hemstad som skrev elakt och kränkande om mig på en annan blogg. Det gjorde ont.
I somras var det en ung man, som jobbar bland barn och ungdomar här i min hemstad som skrev fruktansvärda kommentarer om mig och min familj på min blogg. Jag har aldrig ens träffat människan! Han skrev under olika namn och “diskuterade” med sig själv. Till sist blev kommentarerna så hemska att jag tog bort de flesta av dem.
Många tror att de är anonyma på nätet, men så är inte fallet. Som tur slutade han efter att en av mina läsare, som är kriminalpolis, tog kontakt.
My frågade om jag fått mer skinn på näsan av dessa upplevelser och nej det har jag inte. Jag skulle mycket hellre ha levt ett liv utan mobbning. Fått koncentrera mig på annat. Hon frågade också om revansch.
Jag känner att livet är så vackert och så rikt att jag inte vill ge rum till dem som mobbar/har mobbat mig. Jag vill inte ge min tid till dem. Till revansch. Förlåtelse ger jag dem. Men inte för deras skull utan för min egen. Så jag skall kunna gå vidare.
Men fina du, så oerhört hemskt! Varför ger de sig på dig och din familj? Varför ger sig någon rätten att bete sig så mot någon annan?
Jag lider med dig men tycker att du är oerhört stark som väljer att förlåta och gå vidare. Jag tror att det är enklare att falla i revansch-tänket, absolut inte bättre men enklare.
Kram på dig!
Vilken fantastisk upplevelse för er idag att få se h♥n på skärmen!
Du gör helt rätt! Varför lägga tid på revanch när du har annat viktigt att ägna dig åt som är så mycket viktigare! 🙂
Med tiden brukar synden straffa sig själv sägs det och bara den som syndat vet när det är dags att få betala, sån är min tro.
Starkt av dig att ens tala ut om ett sådant jobbigt ämne som mobbning Malena. <3
Men du! Jag läser din blogg och blir glad varje gång! Så förfärligt med din skolgång, så bra att vuxenvärlden sa i från. Kram och heja heja DIG!
Hejsan!
Har följt din blogg länge nu, tror dock inte att jag har skrivit här inne innan….men men jag ville bara säga…BRA att du vågar och klarar av att vara öppen om din mobbing.Tror att du ger kraft och energi och förhoppningsvis även mod till många drabbade.
Förutom det vill jag bara säga att jag får mycket tips idéer och inspiration här inne och det tackar jag dig för, så TACK!
Ha det gott!
Skånehälsningar:-)
Jag gick i skolan då du blev mobbad. Fula ord skrivna på toaletter och pulpet. Lärarna försökte nog få ordning på det. Jag var aldrig sådan som mobbade dig. En dag satt jag på en pulpet där någon skrivit fult om dig. Efter lektionen bad en lärare mig stanna kvar. Frågade om det var jag som skrivit. Jag svarade nej, såklart inte. Hon sade att det tipsats att det kunde varit jag som skrivit. Avundsjuka är drivkraften till mycket elakt!! Helt otroligt hur hemskt de måste ha varit! Men, du visade aldrig med en min hur ont det måste ha gjort. Eller jag som såg dig ibland, såg en strålande, självsäker flicka!
<3 <3
Vet precis hur du känner det, jag har också upplevt mobbning i skolan i många år. Även om det har gått många år sen dess, så har jag ärren kvar i mitt hjärta,
Men tack vare din blogg, har jag tagit livet som den är för att, livet är för kort för att inte leva den fullt ut. Så nu lever jag livet med guldkant i vardagen. 🙂
mycket fina Malena för att du finns, även om du inte känner mig personligen eller jag själv dig, så är du en vän som jag uppskattar jätte mycket.
Stor Kram
Vet precis hur du känner det, jag har också upplevt mobbning i skolan i många år. Även om det har gått många år sen dess, så har jag ärren kvar i mitt hjärta,
Men tack vare din blogg, har jag tagit livet som den är för att, livet är för kort för att inte leva den fullt ut. Så nu lever jag livet med guldkant i vardagen. 🙂
Så tack så mycket fina Malena för att du finns, även om du inte känner mig personligen eller jag själv dig, så är du en vän som jag uppskattar jätte mycket.
Stor Kram
Vill bara gå in och skriva en stor KRAM till dig! Tack för att du orkar fortsätta skriva din underbara blogg trots att de finns människor som inte vet hur man ska bete sig… suck! Hoppas du slipper sådant i fortsättningen!
Du ger mig och många andra en härlig guldkant i vardagen när man får komma in och läsa din blogg! 🙂
kram!
Aaaah vad fint att du talar om det! Alla blir vi mobbade nån gång och att sätta gränser är inte lätt men såå viktigt att bli bättre på varje dag. Kram.
Hej!
Jag ville säga att ‘I feel your pain’. Jag känner av mobbning som jag upplevt i lågstadiet. Det känns alltid jobbigt när man ska tala om det till en annan som inte upplevt mobbning. Man möts så ofta av attutyder i stil med att ‘det var ju inte så farligt, nog borde du ju lätt komma över det, det dom sade var ju inte sant’. Det är det som gör det så jobbigt. Man möts av folk som ‘vähättelee’ det man blivit utsatt för.
Att vara tonåring, en ålder då man annars också är osäker och konstant bli påmind om att man inte är accepterad, att man inte är önskad, omtyckt väcker minst sagt osäkerhet.
Tack för att du delar med dig, man känner sig ofta så ensam.
Tack!
Du är så klok och fin vännen!! Och nu väntar ditt största äventyr någonsin! Du ska bli mamma och det kommer att bli SÅ roligt att följa dig på den resan.
KRAM!!
Hej vackra människa!
Avundsjuka människor finns det överallt, men tacka vet jag kärleken, vad vore livet utan den?!
Och ditt liv verkar inte lida nån brist på kärlek, du är värd all kärlek, solljus och stjärnglans..
Du e fin du Malena. Tack för att du finns. Stor-kram
Hej! Vill bara säga att din blogg är så himla bra och att du är en stor förebild för mig. Trodde bara personer som bor i storstäder är kända bloggare men att du bor i lilla Karleby känns så nära. Drömmer om att en dag få ha en lika stor och fin blogg som du.
Ta hand om dig och tack för all glädje och inspiration du ger!
Jag tycker att det är bra att du säger att mobbningen inte förde med sig nåt positivt som “skinn på näsan”. Mobbning lämnar ärr på hjärtat som aldrig läker fullt ut, det hoppas jag att alla mobbare förr eller senare förstår och skäms för det de gjort.
Bra sagt! Man ger förlåtelse, INTE ” för deras skull, utan för min, för att kunna gå vidare”.
Att hålla hat o andra tråkiga känslor o sinnesstämningar vid liv, skadar enbart oss själva, det försöker jag också komma ihåg.
Ses i Karis på Lärkkulla om några dagar!:)
Välkommen till ett vintrigt ” södern”!
Ser fram emot föreläsningen,
Siv