Om att ta chans

“I det här yrket blir man ibland intervjuad. En person frågade mig om vad jag anser att ett bra liv innebär.
Jag svarade att ett bra liv för mig bland annat innefattar att man tar en chans.
Personen frågade då vad jag menade med det.
Jag sa att ingenting händer om man inte ibland tar en chans. Allt i en relation handlar om det. Att skaffa barn, eller adoptera, är att ta en chans. Att bryta upp och starta om är det, att flytta ihop är det. Att vara den förste att säga ‘Jag älskar dig’ är det.
Att ta en chans är att inte ha hela kartan uppritad för sig, men tillräckligt för att kunna prova ut en riktning och ge sig av.
Att ta en chans innebär att de potentiella möjligheterna överbryggar de kalkylerade riskerna.
Att ta en chans innebär att inte alltid gå den säkra vägen, utan att våga svänga av till vänster istället för rakt fram även om det kan göra att man åker lite vilse.
Att ta en chans är att bejaka något inom dig själv. Att lyssna till en röst som säger att vad som än händer så kommer du att klara av det.
Att ta en chans är att sluta vänta på andras gillande. Att räcka upp handen utan att först se om de andra också gör det.
Att ta en chans är att utvecklas som människa. Att ge sig själv möjligheten att vinna något, att tro på framtiden, men också finna energin i ovissheten. Det är inget ok att bära, det är en förmån.
Kanske är det precis rätt tid för dig att läsa om just det här.
Det kan vara så att det är hög tid att sluta finna sig med att gå på äggskal och istället få vädra ut, städa bort och förvänta sig något bättre. Tänk dig att vakna upp på morgonen och känna pirret i magen igen. Föreställ dig att ta på de rosa glasögonen igen, packa väskan lätt, slänga in den i baksätet, hoppa in i förarsätet, cabba ner, vrida om nyckeln, rivstarta och känna doften av bränt gummi och ropa ‘Nu kör vi’ igen. Bågen är spänd, tärningen är kastad, målet är satt. Den känslan.
Kanske är tiden mogen för att ta en chans igen. Frågan är om du kommer att ta den?”

Texten är kopierad från Veckans Peptalk jag beställer av Olof Röhlander.