Ni vet då allt faller på plats

Posted On 24 Mar 2015

För ett par veckor sedan satt jag och lyssnade när min chef Cosmetique-Mia, berättade för journalisten Anne-May, om hur viktigt det är att äta bra och näringsrik mat. Jag blev mycket inspirerad och köpte produkterna Mia nämnt om  i intervjun. Jag var så peppad över all denna energi jag skulle få så direkt när jag kom hem tog jag en vetegräs shot och åt en skål med hälso granola med chiafrön.
Morgonen därpå vaknade jag innan Leon ens börjat tralla och energin jag kände var mäktig – den fanns i varje cell i min kropp. (jo, jag vet att vetegräset knappast hunnit verka, men det är ju i knoppen det sitter;).
Jag studsade upp och gav sonen den största kram och pussade honom tills han kiknade av skratt! (mornarna brukar nog vara fylld med kramar och pussar, men i lite mer långsamt tempo pga svåra och trassliga nätter).
Vi lekte, åt gröt – jag också! Tog en till vetegräs shot och så bar vi oss ut på trilletur!
När vi kom joggande längs sundet såg vi fotografen Sonja. Stannade och pratade en stund, vi kom överens om ett års fotografering för Leon! Hon frågade också hur jag har det. Berättade att det nog har varit så ledsamt och tungt många gånger men varje dag blir bättre. Nu var det bara flytten vi har framför oss – och jag inte hittat någon trevlig lägenhet. En sådan lägenhet där det skulle kännas bra i magen. För nog tar det ont att, mot sin vilja, sina önskningar, vara tvungen att flytta från sitt hem. Men så är det. Jag har inte råd att ha hela huset själv.
“Men du, jag hörde att en lägenhet skulle bli ledig vid Trolleborg!”
Åh, jag sprang hem så snabbt att jag fick blodsmak i munnen med Leon skrattande i vagnen. Ringde upp hyresförmedlaren och bad att få komma och titta på lägenheten. Kvällen därpå öppnade Ella, min systers väns storasyster, som bor i Trolleborg, sin dörr och visade mig sin lägenhet – mitt och Leons nya hem.
Och det kändes bra, riktigt bra i magen.
Storyn forstätter… Ella, hyresgästen som skulle flytta ut och min systerys väns syster, berättade åt mig om ett nytt och spännande projekt hon dragit igång och frågade om jag var intresserad av att hjälpa henne. Och det var jag förstås.
Projektet handlar om att förhindra hiv att spridas från mamma till barn, målgruppen nu är en bergsby i Tanzania. Och det som nu behövs för att dra igång är sponsorer och att alla ni mammor därute packar era mammalådor och donerar dem till dessa mammor i Tanzania. Mer om projektets gång kommer jag att skriva om, det är en stor ära att få vara med och hjälpa.

Ni vet då allt faller på plats. Då man känner att något bär en.

För mig började allt med en shot vetegräs.

Nu har jag och Leon packat mammalådan vi fick för ett år sedan. Vi fick vara de första att donera och vår låda kan ni se i dagens Österbottens Tidning.