Lördagens bästa

Lördagens bästa har varit att sitta i soffan och dingla med benen, på fötterna har jag mina jag-går-ingenstans-utan-dem fårskinnstofflor från EMU Australia (fick dem i julklapp av Kärleken, från Sköna Clara, surprise!:). I glaset har jag svag kaffe med mycket mjölk, drycken hålls varm med den fina glashållaren, också från EMU. Bläddrar i boken Berättelsen om Pi av Yann Martel, som jag läste förra sommaren. Gjorde bokmärken där pärlorna fanns och nu njuter jag av dem igen. Till lördagens bästa hör också Jurliques underbara Love Balm som doftar av rosor, sticker ut mina läppar som Pingu och doftar på sommaren.

Men den trevligaste överraskningen idag var absolut en artikel om mig i tidningen Sana (10.2.2011)!

Visste inte ens om att de skulle skriva om mig! Hur fin artikel som helst! För att fritt översätta den fiffiga finska rubriken: Tro(värdig)ende modebloggare.

[singlepic id=8202 w= h= float=center]

Stil, inredning, vackra saker och bilder av den söta bloggaren. En kort förklaring om bloggens innehåll, men här finns också visa tankar och boktips för andligt växande.

[singlepic id=8201 w= h= float=center]

Text lånad från tidningen Kummin 10/2010 skriven av Amanda Audas-Kass (här kan man läsa hela artikeln): Malenas förhållande till skönhet är ovanligt okomplicerat. – Jag har alltid varit bekväm i mitt eget skal och jag tror att min tro på Gud har hjäpt mig där. Jag är i grunden accepterad och älskad precis som jag är och har faktiskt aldrig önskat mig högre kindben eller annorlunda hår. Malenas intresse för kläder, stil och skönhet är stort. Till vardags ser hon ut som vi andra försöker se ut till fest. Av tradition ser man kanske med mindre blida ögon på sådant beteende i kristna sammanhang, men Malena låter sig inte hindras eller förminskas av det. – Visst märker jag ibland att en del människor upplever att jag är provocerande när jag kommer till teologiföreläsningarna med höga klackar och lockigt hår. Vissa verkar ha en bild av att man är en bättre människa om man är osminkad och tråkigt klädd, och det förstår jag inte. Jag är inte heller en bättre människa för att jag tycker om klänningar och nagellack, men jag är mig själv och det måste jag få vara. Kvinnlighetens gåva – Malena ser sin kvinnlighet som en stor gåva, hon är glad över att vara född som kvinna. – Jag tänker inte skämmas och be om ursäkt för att jag vill göra mig så vacker som jag känner mig, säger hon. Den amerikanska författaren Marianne Williamson har skrivit dikten Our deepest fear, och ett utdrag ur den dikten har betytt mycket för Malena. ” Vår djupaste rädsla är inte att vi är otillräckliga. Vår djupaste rädsla är att vi inom oss bär omätbara krafter. Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss. Och vi frågar oss själva, vem är jag att vara briljant, praktfull, begåvad och sagolik? Faktum är, vem är du att inte vara det? Du är ett barn av Gud. Att du förminskar dig själv räddar inte världen.”

[nggallery id=734]

[singlepic id=8203 w= h= float=center]

Domino sitter och klapprar tänder till alla fåglarna i trädet utanför. Snart börjar det skymma och Kärleken kommer hem från jobbet. Tittar ut på drivorna av snö och bestämmer att det blir soppa idag, igen.