Då man blir påmind om sin egen dödlighet
Posted On 9 Mar 2012
Några månader sedan jag kände knölen. Men jag sköt undan det. Så mycket annat viktigare pågång. Och så var jag rädd. Vågade inte ringa samtalet, ta tag i saken. Få det undanstökat. Men idag hade jag tid till mammografi och ultraljud. När jag satt i väntrummet tänkte jag på alla dessa kvinnor som suttit här före mig. Vad de känt. Vad stark man måste vara.
Att bli påmind om sin egen dödlighet.
Jag försökte tolka läkarens miner. Och känna hur mycket obehaglig spänning man klarar av. Ordet tumör får en att se och höra suddigt. Den var godartad och har ett namn som stavas: Fibroadenoma. Vanligt, förstod jag. Nu skall jag ännu på en provtagning, där de sticker en nål i bröstet och tar en liten provbit. Checka era bröst regelbundet, flickor.
58 Comments
Oj hjälp! Vad rädd man blir. Men tänker ju allt som oftast: det händer ju inte mej!
Tack för att du skriver det vi andra bara grubblar på i smyg!
Fick på min 25-års kontroll en broschyr som visade hur man skall kolla sina bröst…blev först chockad, Är det inte bara 50 åriga kvinnor som behöver kolla? Men vad fel jag hade! Så känn på alla nu bara!
Skickar dig en stor kram och mycket styrka! Tack för ett mycket viktigt inlägg.
Åh, så skönt att det var fibroadenom! Det är väldigt vanligt, ffa bland yngre kvinnor. Men oerhört läskigt.
Kan tyvärr känna igen rädslan. Har tagit bort tre st fibroadenom. Den senaste för ett år sedan, de två första i tonåren (!) (btw biopsierna idag känns knappt jämfört med för vad de gjorde för 25 år sedanså var inte rädd för just det, …). Har gått på regelbundna kontroller sedan 16-årsåldern. Den tredje knölen tog jag bort under lokalbedövning, rekommenderas. Väldigt skönt att slippa narkos (om man nu behöver ta bort den, inte alltid det behövs). Skickar massa tankar och kraft till dig!
Jag har haft flera och hittills haft tur. Var såå rädd första gången när de skulle sticka in en nål i bröstet, både för nålen och följderna. Det gjorde inte alls ont, mina är godartade cystor som tydligen är vanligt i övergångsåldern sa läkaren. Hmm tänkte jag övergångsåldern jag som fortfarande är så ung:) eller ja han kanske hade rätt.
Det kommer gå bra skall du se.
Kram till fina dig.
Berit
Åh vilken tung grej att gå igenom 🙁 Förfärligt. Tur att den var godartad! Kramar!
Oj, vilken skräckupplevelse. Jag förstår rädslan.
Jag fick hjärtat i halsgropen när jag såg bilden
och ögonen var på väg att tåras innan jag såg att den var godartad.
Jag håller alla tummar och tår för att det förblir så!
Kramar
<3
Det var modigt av dig att berätta det här för oss alla. Jag tror att det finns många som sitter där hemma och känner något men ignorerar det för att inte höra sanningen, fast den inte kanske är så farligt. Kramar till dig.
Visst är det läskigt? Jag hittade en liten knuta i bröstet i somras och det är ofrånkomligt att man börjar nojja. Nu visade sig min bara vara en talgkörtel som jag tog bort men man får verkligen en liten reality check. Skönt att din verkar vara godartad. Själv gick jag direkt hem och la in ett alarm i mobilen att undersöka brösten varje månad.
kram
Största styrkekramen till dig! Ibland är livet så tufft… Det året jag fyllde 33 fick en av mina väninnor bröstcancer… Hon fick ta bort hela sitt ena bröst, cellgifter och strålning…. Men mår i dag jättebra … Några månader senare drabbades min mamma… Samma visa för henne… Hon mår också bra i dag! Men dom kom i tid… Så oerhört viktigt! Exakt samtidigt blev jag själv sjuk fast i en helt annan sjukdom, men botemedlet var cellgifter… Så där gick vi alla tre… Men det var en sådan styrka att ha någon som EXAKT visste vad man gick igenom!
Största styrkekramen
Carin
Det är ju så. Att man just är dödlig. kanske just av den anledningen som jag dragit mig för mammografi och för att jag blivit skrämd att det ska göra fruktansvärt ont. Gör dom ultraljud som rutin hos er. Jag ville få ultraljud då det är svårt att göra mammografi på mina bröst av vissa anledningar, men det verkar vara svårt här.
Styrkekramar! Och tack för ditt mod.
Många kramar till dig.
<3
Koin juuri tänä aamua samanlaisia tuntemuksia ja ajatuksia. Löysin eilen illalla patin selästäni, ja pelkäsin totta kai pahinta. Ja paljon pelkäsinkin. Kävin heti aamulla lääkärissä, jossa todettiin, että kyseessä on vaaraton rasvapatti. Mutta pelon tunne on ihan valtava, ja etenkin tunne omasta kuolevaisuudestaan. Aivan kuten sanoit.
Mietin myös, että miten minusta löytyy voimaa tai rohkeutta, jos kyse on jostain vakavasta. Ja miten kaikki syövän kokeneet ovat selvinneet siitä. Päätin laittaa viestin tutulleni, joka on selvinnyt monesta sairaudesta, että ihailen hänen rohkeuttaan ja toivon kaikkea parasta. Ajattelin, että hänen on tärkeä kuulla se, vaikka emme hyviä ystäviä olekaan.
Voimia ja rohkeutta, ja kaikkea hyvää myös sinulle!
Hua läskigt… men det kommer gå bra ska du se… bra att du tog mod till dig och fick den undersökt… nu ska den bara bort också så blir du så gott som ny =) Kram på dig.
Malena…stor tanke till dig idag. Skönt att du kom iväg och att det var godartat
<3
Kram Anna
Usch, usch, usch!! Gott att höra att den var “snäll”!!! Sötnöt, ta hand om dig och stooora kramar!!
USCH, fy vännen!!! Tur att det var godartat. Ja, man ska vara rädd om sin hälsa!
Massor av kramar till dig finaste Malena
Oh Malena, I feel for you right now, as this time last year I went through the same thing. I was so scared and I ignored it for about 5 months, which is the worst thing you can do, but I was soo scared and cried all the time. How I got through it I don’t know, but my very dear friend forced me (which I’m very thankful for!) to have it investigated, and in my case, thankfully it was nothing more than a cyst under the skin, but it was very very stressful at the time. Your fibroid is very common in younger women and I’m sure everything will be fine.
Please, to all the ladies out there, no matter how scared you are, don’t ignore anything that doesn’t feel right – a quick response could save your life. Bless your heart for sharing your experience! If there is someone out there experiencing the same thing right now, please tell someone and take the necessary action, no matter how frightened you are, it’s the right thing to do.
Sending you lots of hugs!
Mxx
Nä fy vad läskigt… Man är lite dum där, för som någon skrev så tänker man, när det gäller det mesta som är hemskt, att det händer andra men inte mig! Verkligheten är ju sådan att vi är inte odödliga, utan hemska saker kan hända även mig.. Jag får motvilligt erkänna att jag är väldigt dålig på att kolla mina bröst, men måste bli bättre då jag vet att vi har haft bröstcancer i släkten… När det gäller sjukdomar lever jag väl enligt tanken att så länge jag inte kollar så är jag 100% frisk, för jag vet ju inget annat. Men väldigt väldigt skönt att höra att din knöl var godartad, och bra att du gick och kollade! Ha en underbar helg Malena! //Nina
Kramar <3
Oletpa rohkea, kun kerrot tästä näin avoimesti kaikille. Paljon voimia!<3
Åh… Jag ryser i hela kroppen och känner nästan tårarna i ögonvrån när jag börjar läsa ditt inlägg, för att sedan dra en lättnadens suck och le :´) Men precis som du skrev; man blir ju än en gång påmind om sin odödlighet och om alla våra systrar runt om i världen som får ett annat och långt mycket dystrare besked. Så njut av livet och lev verkligen efter mantrat “Carpe Diem” 🙂 Det låter som en utsliten klyscha, jag vet, men tål verkligen att tänkas på lite oftare, eller hur? Kram på din Malenami! Lisa 🙂
Tack för att du delar med dig Malena!
Din text fick mig att bestämma mig och på måndag bokar jag själv tid för undersökning – jag har gått och oroat mig länge för ett av mina bröst men skjutit det åt sidan och inte orkat ta itu med det då så mycket annat känts viktigare (ett barn som insjuknade kroniskt osv.)
Men fina fina du! All kärlek och värme till dig, vad skönt att det “bara” var en godartad variant! Får mig att tänk tillbaka på min egen resa för snart ett år sedan. Den där gnagande oron som man skjuter bort, men man vill liksom inte tänka på det och lallar på som vanligt. Vad otroligt skönt att det är godartad, men usch för berg och dalbanan du måste känt i hjärta och själ. Är det något jag vet hur det känns, så är det just detta. En varm tanke till dig från Stockholm! Kram Mary
Tack for att du gett oss alla en tankestallare! Ar otroligt glad for din skull,vilken lattnad att det inte var nagot farligt.Livet ar sa skort,darfor ska vi njuta av varenda dag,minut ,sekund ,som vi far har pa jorden!Kramar.
Minä +50 ja nyt kai kolmas lähete mammografiaan ihan vaan kontrollin vuoksi.
Olen asiaa aina lykännyt ja jos nyt menisin ensimmäistä kertaa……
Silloin kun elämä niin sanotusti yllättää – ikävällä tavalla – aukeaa verho, johonkin tuntemattomaan, jonka vain saman kokeneet voivat ymmärtää. Emme todellakaan ole täällä ikuisesti ja elämänlanka voi todellakin katketa yhtäkkiä. Meidän perheessä se oli katketa viime kesänä, mutta pikkuhiljaa se vahvistuu.
In God I trust.
mina tankar är hos dig! och alla andra som går igenom detta…och värre!
gud vilken skräck!
har själv varit väldigt nojjig och trott både det ena och andra.
väntar själv på ett provsvar. inte tagit från bröstet, utan ryggen…
känns inge kul med all denna väntan. man hinner tänka så mycket negativt och jag blir lätt ledsen över sånt som jag egentligen inte vet ngt om ännu. man måste vara stark och tänka possitivt!
Du är MODIG, du är VACKER, du är en FIN medmänniska och du kommer att KLARA detta!
kram.
Jag har varit med om samma resa, upptäcktes vid en planerad mammografi. Är nu opererad och friskförklarad, jag hade en cellförändring.
Jag ska beställa tid hos en hudspecialist. Har upptäckt tre röda fläckar på mina ben, olika storlekar, största ungefär som en femtioöring. Röd, med fnasig kant. Psoriasis? Eller hudcancer? Om man är sjuk vill man ju inte alltid veta det, dvs få diagnosen. Men jag kommer ju inte undan den heller, vilken den än är…
Kom in på sida av en slump och såg det som en vägledning… kolla i tid – det kanske inte är nåt farligt, men om det är nåt elakartat är det bra om det upptäcks i tid.
Kram åt dig!
Nej men fy. Jag blir alldeles kall när jag läser.
Vilken tur att den var godartad, men usch tänk alla som får motsatt besked. Fy!
Ja, detta är viktigt.
Kram
Starkt inlägg, styrkekramar!
<3
Härligt slut på inlägget, fina fina Malena!
Kram på dig!
Åh Malena. Vilken tur att läkarna tror knölen var godartad!
Stor kram
Men herregud så hemskt. Jag får kalla kårar. Håller tummar och tår att det allt går bra på nästa provtagningen. Du ska se att allt är bra. Man måste våga tro att det går bra.
Massor av kramar till dig.
japp..i höstas var jag i samma sits…fast med andra kroppsdelar..men känslan av att det inte är för evigt blir väldigt påtaglig och lite jobbig att hantera tills man satt sig ner…..allt kommer gå bra. ibland behöver man skakas om för att kunna se livet i vitögat.
En massa styrkekramar till dej! Vilken lycka att den var godartad <3
Skrämmande, men tur att det var godartad! Styrkekramar till dig Malena!
Modigt att berätta, önskar dej styrka och finfina dagar framöver …
Jumalan suurta Siunausta sinulle Malena. <3
Stort tack för att du skrev om detta viktiga! En eloge och mycket värme till dig!
Vill dela med mig av ett citat från en gammal kollega som tyvärr gick bort i förtid.
“Du blir ju inte sjukare av att gå till doktorn” sa hon en gång när jag gick och var nervös för något. Hur rätt hade hon inte. Önskar er alla en härlig söndag!
/t
Fina du, så skönt att det bar godartade tumörer.
Mängder med varma kramar <3
För sex år sedan upptäckte jag en knöl i mitt högra bröst. Jag va då 32 år. Det visade sig att det va canser. Dom opererade bort hela mitt bröst och jag fick både cellgiftet och strålning. Hela den här resan som har varit har gjort mig otroligt stark och medveten om hur skört livet igentligen är. Har en dotter som fick genomlida denna tuffa period med mig och se mig utan hår och illamående och bedrövlig, men någonstans så har detta gjort oss otroligt starka ihop. Idag är jag helt frisk och mår toppen… 🙂
Är jätte glad för din skull att knölen i ditt bröst va godartad och tufft av dig att dela med dig om detta på din blogg. Önskar dig all lycka framöver.. //Anni
Gud är med dig!
Styrkekramar/Lena
önskar ni bodde närmare oss, helst granne med oss så att vi skulle kunna tala om sånt här min vän. vilken tur att du inte mer behöver bära detta inom dej mer,du vet, ja finns alltid här! (även om vi så sällan ses! ) du e stark som delade ett svårt ämne för omvärlden, puss min sötaste M! <3
Jag hoppas att finnålspunktionen visar att det inte är någon fara! Hoppas också att någon kan följa med dig dit när du ska göra den, och att du kan ta ledigt resten av dagen. Man blir rätt öm efteråt, det blev i alla fall jag.
Ett mycket berörande inlägg och att du vågar bli privat med något som är så hemskt visar vilken styrka och ödmjukhet du har inom dig. Stor kram till dig, du som sätter guldkant på min vardag med din fina blogg 🙂
<3
"Under nattens stjärnor är vi alla små och rymdens ordning är nåt vi bara lärt oss att förstå"
(citat från: Adolphson och Falk)
Jag vet precis hur det känns att sitta i väntrummet på sin tur och bara ha tankarna malandes i huvudet….jag hade tur ! Det var ingen knöl eller tumör ! Var rädda om varandra och livet !
Massa styrkekramar till dig Malena. Efter regn kommer solsken <3
Minä koin saman pelon 2,5 vuotta sitten (30-vuotiaana) mutta uutiset eivät olleet valitettavasti silloin hyviä 🙁 Kaikesta kuitenkin selviää ja elämä onneksi jatkuu entistä ihanampana ja sitä osaa arvostaa ihan erilailla 🙂 Haleja sinulle!
Supertärkeä asia! Tosi hyvä kun otat sen esiin. Itsekin pelästyin pari vuotta sitten kun niplestä löytyi ihon muutos. Sain mammografia-ajan ja onneksi selvittiin pelkällä säikähdyksellä. Nippleihottumakin oli pelkkä sieni-infektio (YÖÖÖK!! ..sain sen kun sovitin rintaliivejä…). Silti asia mietityttää. Perheessä on ollut rintasyöpää ja täytyy olla skarppina ja tutkia rinnat usein.
gods bless!
Jag var bara 21 år gammal när jag kände knölen. Jag trodde att den kanske skulle försvinna av sig självmen det gjorde den inte. Den blev bara större. När jag berättade för min sambo brast jag i gråt. hade turen att få läkartid och mammografitid inom loppet av två dagar tack vare personalhälsovården på mitt jobb. Fibroadenoma löd diagnosen. Blev opererad för ett år sedan och nu är jag noga med att känna efter lite extra när jag duschar.
Jag har gått igenom precis samma sak. Hittade knölen när jag var 17-år. Först togs det test hos en specialläkare som tog ett prov med nål. En vecka väntade jag på svar men när han äntligen ringde så sa han bara att han inte kan vara säker. En månad senare togs det mera prov på sjukhuset och igen väntade jag i en vecka. Som tur fick jag äntligen veta att det bara var fibroadenoma och inte cancer! Knölen var stor, lika stor som en pingisboll, vilket är väldigt stort när man har små bröst 😀 Men jag ville inte åka på operation så jag bestämde mig att vänta och se om den skulle sluta växa och det gjorde den som tur! men två år tillbaka, när jag var 22 så hittade jag en ny knöl under den gamla. Och igen hamnade jag springa på samma tester. Det visade sig också vara fibroadenoma och då beslöt jag mig att visst gå på operation för att slippa av med dom! Tillslut hittades det 4 knölar i mitt lilla bröst, alla lika stora som pingisbollar! Jag förstår ännu heller inte hur ajg inte har kunnat märka dem tidigare! Men läkaren sa att dom alla var under varandra och så långt in i kroppen att man inte kunde känna dem med att prova ovanpå bröstet. Men som tur slutade allt väl! Styrkekramar åt dig att du orkar med alla tester! Som tur fick du snabbt veta diagnosen i alla fall 🙂