Då man blir påmind om sin egen dödlighet

Love this post:Love this 4

Några månader sedan jag kände knölen. Men jag sköt undan det. Så mycket annat viktigare pågång. Och så var jag rädd. Vågade inte ringa samtalet, ta tag i saken. Få det undanstökat. Men idag hade jag tid till mammografi och ultraljud. När jag satt i väntrummet tänkte jag på alla dessa kvinnor som suttit här före mig. Vad de känt. Vad stark man måste vara.

Att bli påmind om sin egen dödlighet.

Jag försökte tolka läkarens miner. Och känna hur mycket obehaglig spänning man klarar av. Ordet tumör får en att se och höra suddigt. Den var godartad och har ett namn som stavas: Fibroadenoma. Vanligt, förstod jag. Nu skall jag ännu på en provtagning, där de sticker en nål i bröstet och tar en liten provbit. Checka era bröst regelbundet, flickor.

58 Comments

Add a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *