På Borgmästaregatan i Neristan, finns det ett café jag tycker väldigt mycket om. För tre år sedan då vi köpte Huset, var vi nästan varje dag här på kaffe eller hämtade lunch från detta café. Så det blev lite av ett stammisställe för oss.
(Hemsida här!)
Idag ville jag visa för Leon, alltså den lille kycklingen jag har i famnen, mitt smultronställe.
Leon har på sig en dräkt från Ruskovilla, han fått av min Faster-Gudmor och kusiner. Dräkten har vi använt massor, just vid sån’t här väder då det blåser lite kallt och man inte riktigt vet vad man skall lägga på honom.
Vi tittade på de trevliga möblerna…
Och fotografierna på väggarna. Gamla, gamla fotografier.
Han såg på då jag mumsade i mig en maffig portion av ugnsbakad potatis med lax och annat gott. (på fredagar har de ugnsbakade potatisar och onsdagar soppa)
Vi tittade också på det roliga golvet och mammas fina ballerinas (som är såå sköna, finns här!)
Sedan gick vi ut på bakgården. Och det är här man får den där wow-faktorn. Lite som att komma bort från Coccola, kan jag tycka. Även om man sitter nästan mitt i centrum. En liten, liten bakgård, men blommor och några bord. Skyddat och vackert. Här finns ingen stress, bara du, din bakelse och ditt sällskap. Och så de söta fröknarna som kommer och fyller på kaffe i din kopp.
Leon var egentligen inte så skeptisk som han ser ut. Bara hungrig. Min lilla kyckling!
Så! Detta är ett av mina smultronställen. Har ni vägarna förbi skall ni titta in!
Så fina bilder =)
Har nån gång kört förbi och hajat till över ett så fint hus 🙂 hela omgivningen e ju fin men det huset sticker ändå ut på nåt sätt. Kul att läsa om pärlor som inte e så kända 🙂