Igår fick jag Sara Jungerstens nya roman på posten. Lika delar liv och luft. Satte mig genast ner och började läsa. Slutade inte innan jag hittade mig själv i boken. Då märkte jag att jag ännu hade ytterkläderna på mig och satt i hallen.
Jag bad författaren göra ett gästinlägg hos mig. För äran är så stor så stor.
“Eftersom huvudpersonen Mira i Lika delar liv och luft läser Malenamis blogg, så är jag himla glad och
tacksam att få göra ett stopp i bloggturnén just här.
Det är fascinerande vilken relation man kan skapa till sina påhittade karaktärer. Också efter att
manuset är klart, så lever de jämsides med mej. Precis som jag brukar vilja köpa presenter till mina
barn när jag ser exakt det där som jag vet att de skulle älska, så brukar jag tänka på mina karaktärer
i olika situationer: ”Åh, Mira skulle bli galen!” Under slutskedet av redigeringsarbetet är de där och
käbblar både med och mot mej. ”Nähä, jag VÄGRAR att säga sådär! Du ändrar det inte! ICKE!”
Ibland ändrar jag texten ändå, och då sitter de där på min bröstkorg hela natten och vägrar att låta
mej sova. Jag har låtit nya boken gå i tryck med en replik som Mira är så förbannat sur över. Jag
hoppas, önskar och tror att ingen annan ska tycka att den är lika kass som hon gör.
Men tillbaka till Malenami. I ett skede är Mira tvungen att avistallera sin webbläsare. Det är för tungt
att se alla andras perfekta och vackra liv. Det är ju så, att det kräver en någorlunda stabil självkänsla
för att alls ha förmågan att se hela bilder. Att inte bara se det som fattas en själv, och allt det där
som man tror att alla andra bara får någonstans ifrån. Det jag vill visa på i boken är att det går att
förändras. Om man inte är, så kan man bli en stabilare människa. Man kan rent av gå tillbaka i tiden
och göra om sådant som blev fel på första försöket. Livet är aldrig spikat och klart.”
Oj va härligt 😀 den boken vill jag också läsa!
Vill jag läsa 🙂 tack för tipset kram Diana
Så himla skoj 😀 😀 Jag måste läsa den boken!!!
Kram
Åh så kul! Den boken måste jag sätta tänderna i.