Sommaren bjöd på så många läsupplevelser. Denhär boken visste jag att jag skulle leva kvar i länge. Det var kanske därför jag drog mig för att läsa den. För att jag visste att den skulle beröra. Djupt.
Jag är för ung för att ha hört något om Biafra-barnen och kriget där. Men efter att jag läst den fick jag höra om hur mina föräldrar sett dessa barn på tidningsbilder.
Denhär boken berättar om två helt olika världar. Första delen handlar om när Nigeria blivit självständigt och den andra delen om utrensning och massaker av en folkgrupp. Den handlar inte bara om barn med uppsvällda magar, död och svält utan om människorna. Hur de förändras. Överlever. Fortsätter att leva.
De mest intressanta personerna i boken är systrarna Olarma och Kaneine – tvillingsystrarna, så olika. Och Ugwu, bypojken som får anställning som en i-allt-i-allo hos akademikern Odenigbo.
Berättar inte mera-vill inte avslöja.
När jag väl började läsa var det svårt att sluta. Och en njutning när man visste att boken väntade.
Ihana kirja. Läste den i början av sommaren