Love this post:Love this 0

När vi tog vårt pick och pack från Åbo (femton månader sedan) tyckte Kärleken att vi skulle spara och packa ner alla våra kryddor (självklart) och den nyinköpta sojan. Jag var av en annan åsikt. Men han tejpade soja-flaskan så omsorgsfullt att jag tänkte låt gå.

Nu då jag mycket förtjust öppnar kartonglåda efter kartonglåda och äntligen får ta vårt bröllopsporslin i användning så hittar jag den ödesdigra sojan-flaskan.

Tam-tam-daam!

Och allt den åstadkommit….

Förbereder ett “vad-var-det-jag-sa”-tal åt Kärleken….

….Men längst ner i lådan hittar jag porslinstavlan som säger allt och lite till (och som av någon konstig anledning undkommit sojan?).

You may also like...

5 Comments

  1. Åh nej vilken förödelse, och samtidigt så otroligt med tavlan. Tänk att den klarat sig.

  2. Voi ei 🙂 Ihana “loppuhuipennus” tällä tarinalla, siis juuri noinhan se on 🙂 Tulin tästä hyvälle mielelle heti aamusta…

  3. Ja det är just så som i 1 Kor 13:13. Jag också blev mycket glad om det!

  4. Hahaha! Oj söta! Jag hör också till dem som flyttar sojaflaskan… Jag kan rakt inte förstå varför för flyttlassen ser ALLTID ut så där! 🙂

  5. Just så, hade en liknande upplevelse för några veckor sedan. Saker har varit nerpackade i 20månader och på något mystiskt vis hade mintoljan (för bakning) runnit ut och ALLA kryddor o.dyl doftade härligt (not) av mint…

    Men kul var att packa upp all porslin och inredning grejer 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *