Trappan jag aldrig skulle visa upp på bloggen

Ett blogginlägg, ett långt blogginlägg om vår trappa. I höst kommer ni att få se mer av vårt hus. Ni såg ju sovrummet redan. Mer helhetsbilder och mindre “zooma-in-och-gör-dem-riktigt-ljusa”-bilder, kommer jag att bjuda på. Ni som är i samma sits och renoverar kanske ibland får samma aha-upplevelser och inspiration som jag får av sååå många bloggare och ni som inte är intresserade kan bläddra förbi:)

När man köper ett lite äldre hus (vårt är byggt 1937) är det viktigt att se förbi plastmattorna, styrkoxtaket och de blommiga tapeterna (som i för sig är riktigt fina). Det gäller att använda sin fantasi och fundera på hur huset skulle se ut efter lite fix (eller mycket fix). Vad har man råd med och hur länge får renoveringen ta.

Det var ju så att vi sett på ett annat hus, men det kom aldrig på marknaden. Så blev jag ombedd att fotografera ett hus, som redan varit till salu en tid och redan då jag kom in kände jag något. Gick från rum till rum, tog bilder… Men jag tog inte bilder som skulle upp på bostadsförmedlings websida, kändes det som. Utan mer för mig själv, som om varenda lilla vrå blev livsviktig för mig att dokumentera.

Nåja, ni vet ju hur det gick till, det kunde man följa med bloggen då för två somrar sedan. Hur jag dansade från rum till rum i mitt eget hus.

Ibland renoverar vi mer och i hastig takt och ibland står allting s-t-i-l-l-a. Ståtliga Svärfar brukar hjälpa till och så Lillebror också. Ja, och så Mio ibland. Det är då det går frammåt, när de är hos oss. Själv älskar alla moment av renoveringen (maken, not so much). Att planera, handla och se det färdiga resultatet. Från första början hade vi som regel att låta det ta tid. Ha respekt för huset och låta det tala till oss. Men med en växande mage så har vissa saker blivit lite viktigare än andra. Som det att jag spinger ner till toaletten varje natt. Det tyckte Kärleken inte var okej mera, inte säkert för mig att springa i trappor, sömning mitt i natten, så igår började han riva i den rosa toaletten i övre våningen och hojtade till mig att “beställa dom där Marrakech kaklen du skall ha!”

OBS! Bilderna är tagna innan vi flyttat in. Nu är bor vi här och det är betydligt mer sågspån på golvet och stökigare. Här står jag nu med kameran vid ytterdörren. Mot vänster går man in i bastun, så vardagsrummet och till höger köket. Plastgolvet skall självklart bort och plankgolv med gråvita shackrutor kommer det att bli istället (som planeringen ser ut nu… 😉

Vi tar om toaletterna en annan gång. Nu ville jag visa er trappan. Trappan det inte är något fel på, absolut inte. Men då den inte passar in. Och det är här jag har det svårt. Eftersom det känns knasigt att riva ner och bygga upp en helt ny tarppa bara för att jag inte tycker den är vacker. Det går onödigt mycket tid och pengar.

Jag vet ytligheter, ytligheter…

Men bear with me. Själva stilen med trappan passar inte huset alls. Huset har förr varit ett parhus och då haft två olika trappor i de olika bostäderna, och efter att det slogs ihop har denna trappa blivit till i mitten av huset. Den tar all plats i vår relativt stora entré. Mycket plats ja.. Vad skall man göra med utrymmet under trappan?

Men jag visste redan från första steget in i huset att trappan skulle bort. Och en trappa som tar mindre utrymme och som har ett skåp under (ta vara på all skåpplats man bara kan!), skulle ta dennes plats.

Men när det blir… Ja, det har jag ingen aning om. Men nu fick ni iallafall se trappan jag aldrig skulle visa på bloggen:)

Blogginlägget fortsätter…

I sommar hälsade jag på hos Tine, av danska märket TinekHome. Hon visade upp höst och julkollektionerna i hennes vackra hem. Och även om man skulle tro att jag stod och beundrade de fantastiska lyktorna så riktade jag kameran mot Tines trappa. För där var den. Trappan jag skulle ha. Och även om jag lite kände mig som en knäppgök där jag diskret försökte fotografera trappan, fundera ut måtten och räkna tyst trappstegen, så tänkte jag att jag knappast är den första eller den sista som gör såhär hemma hos Tine, av TinekHome.

Så. Någon dag i framtiden skall jag ropa “maten är klar!” från köket och glada små fötter skall springa nerför den vita trappan som ser precis ut som trappan hos Tinek.