Då jag vaknade denna morgon var det ännu mörkt ute. Huset kändes en aning svalare än tidigare mornar. Fick skrapa vindrutorna på bilen. Plötsligt slog det mig, där jag stod och huttrade – svanarna! Varje morgon jag kör till grannstaden, just före Pedersöre, ser jag två dussin sångsvanarna på en åker. Där har de stått, dag efter dag – vecka efter vecka. Och varje gång jag kör förbi saktar jag farten och tittar på dem. Blir så glad. Idag var de borta. Eller nej, två var kvar. Var tvungen att stanna bilen för att riktigt se. Känns som om jag gått och väntat på att de skall flyga sin väg hela hösten. Vetat att de inte kommer att uppmuntra mina mornar länge till. Konstigt detdär. Nu är det senhöst, snart kommer vintern. Och varje gång blir man lika förvånad.
Snart får vi öppna paketet med jul-te från Harrods:)
EDIT kl. 17:18. Nämen titta vilka som ännu var där! Kände mig lite som Tony Soprano i mafia tv-serien Sopranos, ni kommer ihåg då han fick hjärtattack över stressen då ankorna, som bott i hans pool, flög sin väg….:)
Jag vinkar åt dem när de flyger förbi mot Danmark! Hälsar från dig!
Ja visst är det konstigt. Man blir alltid lika överraskad över att hösten och vintern är här. November är ju rätt trist,men snart så får man göra lite julmys hemma.
Ha ha ha Soprano-Malena 🙂 kan se det framför mig.
Hej!
Jag har presis samma arbetsväg och har beundrats (ihailla) samma svanen. De har också två “ugly ducklings”.
Trevligt höst!
H. Annukka
åååh, jag vill åxå ha sånt té, har du beställt det nånstans ifrån?
Har du nå tips på bra té affärer här i nejden.. Kokkola-Jeppis?! 🙂
Kram Lena
Kör strandvägen där utsikten vid broarna är fantstikt! Har många morgnar tänkt att jag borde ha kameran med!