Där lillen sover sött

Ni har märkt att jag bloggar då jag hinner och har lust just nu. Ibland är jag verkligen inspirerad och kan inte vänta på att få berätta åt er om allt, men tiden räcker inte till. Dock skall ni veta att era kommentarer glädjer mig så mycket! Sååå roligt att läsa! Det är konstigt hur dagarna flyger iväg och jag funderar ofta på om jag hunnit med. För ibland känns det som om jag inte gör det. Alla säger att denna tid går så snabbt och man skall ta vara på den. Gör jag det tillräckligt?  Tar vara på allt? Leon växer så snabbt, utvecklas och nästan varje dag får jag se honom uppleva eller göra någonting nytt och jag stannar upp och tar in allt. Hur jag kan drunkna i hans leende, hålla honom tätt intill mig och dofta hans nacke, se hans hår bli lockigt efter ett bad. De små fingrarna och tårna.

Kommer ihåg då jag var vid rådgivningen på en föreläsning om förlossningen och vi alla gravida kvinnor fick frågan om hurudant vi tror vårt barn kommer att vara. Det gick på finska och jag blev liter överrumplad av frågan och svarade “punktlig”. Kände mig lite dum efteråt eftersom alla andra hade längre och “bättre” svar. Men nu, som då, då Leon var i magen, så är han punktlig. Klockan elva på kvällen blir det tyst i huset. Då sover han. Och jag saknar honom så mycket. Jag kan sitta bredvid honom och vänta på att han skall vakna, så jag får ta honom i min famn igen och titta in i hans blåa ögon då han äter och somnar. Igen. Och så saknar jag honom igen.

Som vardagen är.

Här var det meningen att alla kuddar och överkast skulle ligga fint för att jag skulle fotografera till bloggen. Vår stora säng och Leons lilla säng. Brevid varandra. Men att ha det fint bäddat är inte min vardag längre. Den är såå mycket bättre. Istället ser man mina skor på golvet som jag i all hast sparkade av mig då Leon var hungrig. Täcken och dynor som ligger skrynkligt efter att jag matat honom. Vi låg där och myste i en halvtimme och så somnade han. Somnade gott och mätt.

…pssst! hjulen på den underbara Stokke sängen är verkligen bra, det går att boksera honom vart jag vill och lite vagga fram och tillbaka så han somnar.

Och det är ju inte bara hjulen som är bra utan det att denna säng är liksom en fyra sängar i en, den växer med pojken.

Shhhh…

Här skapas drömmar.

Lakan och lilla filten från Lexington och så frågade ni om vårt silkes överkast; det är från Stockmann (köpt för ett par år sedan).