Änglaspel. Det är jul för mig. Liggande på vardagsrumsgolvet hos mormors och morfars, på den tjocka mattan. De orange tapeterna, som är hypermoderna idag, och taket blir fläckade av änglaskuggor. Änglar som dansar runt, runt. Det hörs ett stilla pling, pling. Jag ser allas fötter under det lilla vardagsrumsbordet, mamma, moster och mormor har strumpebyxor. Morfar har beige strumpor och sandaler, tror jag. Det klingar till i en skål och så hörs ett prassel. Morfars chokladlikörkonfekt. Blä. Jag lyfter ögat mot änglaskuggorna igen – de åker runt, runt. Förundras egentligen inte så mycket över fysik eller magi. För änglar kan ju flyga.