Ta farväl av ett hus

Love this post:Love this 45

villan-8442

Så åkte vi in till stan igen. Bara skorstenen stod kvar där makens barndomshem stått. Vi skulle ta farväl, innan allt var borta och hade dukat med korv och marshmallows, som vi grillade i den öppna spisen. Svärfar spelade på gitarren och folk som körde förbi tittade storögt och nyfiket vad vi höll på med. Jag frågade maken hur det känns nu, frågan jag frågat så många gånger. Och han svarade som han alltid svarat, att han känner inget speciellt.

Där är vi olika, han och jag. Jag sörjer för makens barndomshem och för alla jular Leon inte kommer att springa i samma rum som sin pappa. På samma sätt jag ibland, än idag, sörjer mitt eget barndomshem vi miste på nittiotalet. Går än idag förbi huset ofta och ser skvallerspeglarna mamma skruvade upp då vi var små. Men jag tror jag har mycket att lära mig här av honom. Det är ju inte huset som är ett hem, det är bara ett skal. Det är människorna som är hemmet, eller hur? Och då är det ingen skillnad om hurudana väggar och tak man har, bara man har varandra, kärleken och tryggheten ett hem ger.

huset-9155

Min klänning är från Lexington, väskan By Malene Birger och hans kläder från KappAhl (förutom hatten).

5 Comments

Add a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *