Så åkte vi in till stan igen. Bara skorstenen stod kvar där makens barndomshem stått. Vi skulle ta farväl, innan allt var borta och hade dukat med korv och marshmallows, som vi grillade i den öppna spisen. Svärfar spelade på gitarren och folk som körde förbi tittade storögt och nyfiket vad vi höll på med. Jag frågade maken hur det känns nu, frågan jag frågat så många gånger. Och han svarade som han alltid svarat, att han känner inget speciellt.
Där är vi olika, han och jag. Jag sörjer för makens barndomshem och för alla jular Leon inte kommer att springa i samma rum som sin pappa. På samma sätt jag ibland, än idag, sörjer mitt eget barndomshem vi miste på nittiotalet. Går än idag förbi huset ofta och ser skvallerspeglarna mamma skruvade upp då vi var små. Men jag tror jag har mycket att lära mig här av honom. Det är ju inte huset som är ett hem, det är bara ett skal. Det är människorna som är hemmet, eller hur? Och då är det ingen skillnad om hurudana väggar och tak man har, bara man har varandra, kärleken och tryggheten ett hem ger.
Min klänning är från Lexington, väskan By Malene Birger och hans kläder från KappAhl (förutom hatten).
Fint skrivet Malena. Å så är det nog också, att det är människorna som gör hemmet. 🙂
Han är klok din Ante och lik min Ante där. Själv är jag mer som dig och vill kunna “känna” det förflutna i väggarna. Fast givetvis så är det människorna som har skapat alla goda minnen som gör att jag fastnar för en plats för utan alla de där som betyder något så hade inte platsen varit det den är för mig.
Kram
Hej! Du har så sjuukt fint hår! 🙂 vilken frisör går du hos? Pratar hon bara finska eller kan hon svenska också? Hur mycket brukar ett frisör besök kosta ungefär?
Så fint skrivit.
Kram
Så fint skrivet, Malena. Så känslosamt! Jag håller med dig… jag är lika sentimental och kan lägga mycket känslor i saker och miljöer, tider som har flytt och gamla saker. Mannen min tänker precis som din!
Jag gillar ditt resonemang om att huset är ett skal och att det är människorna som är ett hem. Tack, det var värdefulla ord och knivskarpa!
Kram Maria