You may also like...

7 Comments

  1. Lycka med sällsamt ljus överallt.

  2. http://bloggkoll.ratata.fi/blogg/

    “Malenami och avsaknaden av reklammärkning”

    Tankar om detta? 🙂

  3. Lite ledsamt att de sällan blir en kommentar/svar tillbaka här längre. Även lite ledsamt att de är mer reklaminlägg (som jag absolut gillar) och mindre vardagsliv. Känns som allt presenteras i gåtor och med inlägg som kommer med, ibland, långa mellanrum. Förutom de, fortfarande en favoritblogg men som tyvärr gör att jag går in mer sällan nu förtiden.

    1. Tack för att du skrev att bloggen fortfarande hör till dina favoriter, det betyder mycket för mig (och fick en tår i ögat).
      Jag tror inte jag hittat mig själv ännu efter skilsmässan, mitt “blogg-jag”. Och jag är konstant under hot, i bråk eller har stor oro över mitt barn, de sista två åren i mitt liv har varit FRUKTANSVÄRDA – och det tär på mig. Inte minst på min ork. Och så är jag ensam med en liten knodd, som förtjänar en närvarande o glad mamma.
      Bloggen har alltid varit en stor lycka för mig, mitt jobb jag älskar, där jag får florera. Och jag sörjer för att inte vara så bra och duktig som jag var förr. Jag tar åt mig det du skriver och skall verkligen försöka bättra på mig. Jag vill inte mista dig som läsare.

      1. usch, det där låter väldigt obehagligt, inflikar jag här. att få barn är ju stort, men ännu större om det är med rätt person.

        1. Nämen, nu fick jag ont i hjärtat. Ville verkligen inte klaga bara lämna min synpunkt på att jag saknar delar av ditt “blogg jag”. Är själv ensamstående mamma och gått igenom en hel del, förstår till fullo. Underbart att även du ser din förändring, vilket bara kan leda till något gott. Tack för svar, de gjorde mig glad. Hoppas allt blir bättre snart men framför allt att du klarar av att ha distans till något du själv inte kan påverka. Vi kan ju bara påverka oss själva, som bekant. Kram

      2. Hej!
        Jag tänker på dig ofta, ditt sommarprat berörde mig djupt, satt på jobbet och lyssnade och hade full sjå att dölja alla tårar!
        I din blogg ser man verkligen, även fast du inte skriver ut det, hur de sista åren verkligen har förändrat dig. Det är på ett sätt sorgligt att se hur en annan människa verkligen kan “sno” en del av ens personlighet, att du inte kan vara öppen och lycklig i din blogg längre.
        Jag vill nog bara säga att du inte alls ska känna något måste till oss läsare, vi som bryr oss finns kvar och har full förståelse varför det är som det är! Jag som läsare vill inte att du ska må sämre eller få ett till måste i livet bara för att du ska leverera till oss. Huvudsaken i slutändan är ju ändå att du mår bra i ditt liv inte att du har många läsare.
        Massa massa kramar

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *