Japp.
Då är det bara att ta itu med det då.
Gjorde en vandring själv, upp på ett fjäll i måndags. Vandringen var inte lång eller för svår, så jag bestämde mig för att beta av tre saker jag gått och grunnat på väldigt länge. Ni vet då man kan ha en knut av tankar i huvudet, men vardagen spinner på och man inte liksom hittar tid att verkligen ta tag i sina känslor och fundera färdigt. Man sopar under mattan, men vet att de ändå finns där. Mitt mål var att fråga mig själv frågor om dessa problem, jag känner att jag har, och hitta en lösning, innan jag nått toppen av fjället. Jag hade en deadline.
Det fungerade mycket bättre än jag trott, faktist! Det är skönt att verkligen ge sig själv tid, lyssna på sin inre röst, se vad den har att säga, läsa mellan raderna. Vad behöver jag? Hur pratar jag med mig själv? Och hur har jag utvecklats som person, sen vi sist hade en sån här stund?
En sak jag ville ta itu med var mitt skrivande. Eller min förlorade förmåga att skriva. Att komma ut med text. Jag har aldrig tidigare brytt mig om vad folk tycker och tänker om mitt bloggande, jag gillar det och tycker själv jag är bra på det och uppnått många av mina drömmar på grund av mitt arbete. Men jag fick några hånande kommentarer förra året, av någon jag tycker om, och efter det var inget detsamma mer. Jag synar mig själv genom deras ögon och tycker att inget jag gör är tillräckligt bra eller duger. Att allt jag gör är strunt. Även om jag vet bättre.
Så. Knyter upp knuten med att sluta bevisa mig själv bra för någon annan. Någon som inte ens uppskattade mitt jobb från första början. Jag vet att jag är bra. Känner också att jag äntligen kan börja blogga som förr, nämligen berätta om allt jag vill. Sluta kämpa med att få ut fantastiska texter, inte ha så stor press och kanske bara skriva vardagliga, lite ditt och datt istället. Öva upp skrivmuskeln igen. Så den sårade känslan kan dämpa sig och så småningom lämna mig helt. Bara jag får ut mina blogginlägg. För jag har ju så mycket coolt att skriva om, som jag vill berätta om. Och så har jag ju världens härligaste läsare, som jag gärna vill ha kvar❤
härligt att din blogg börjat få mer liv igen!
e lite nyfiken: vad ska du jobba med i sverige? blogga, men har du andra planer också?
Kram.
Du är ju grym, låt inte någon annan få dej att tro nått annat. Keep up the good work.
Kram igen.
Lena
Såna kommentarer ska du inte ens ta till dig, det handlar om avundsjuka. Jag blir alltid lika fascinerad över ditt sätt att skriva. Du kan sätta ord på känslor och upplevelser på ett unikt sätt. Ha en fin höst, kram
Take no shit! Vi är många här som vill läsa det du skriver oberoende om det är vardag eller fest, så skriv kära du! Låt tangenterna glöda!
Varför skall folk vara elaka och hånande? Det är dom som har problem, inte du. Låt det rinna av dig bara, som vattnet på gåsen…..
Hej
Jag tycker ditt skrivande och det du förmedlar är underbart.
Var dig själv och du blir älskad och uppskattad av de som tycker om dig
Bry dig ej om de övriga för de bar suger energi
Det är förmodligen ren avundsjuka.
Jeg kan ikke forstå hvorfor noen vil skrive slikt om deg. Min mening er at din blogg er best, jeg elsker bildene du tar, både av omgivelser og av deg selv, teksten du formidler og jeg blir fasinert av hvor fotogen du er.
Du er en vakker kvinne og utfra det jeg leser, virker du veldig interessant og vakker innvendig også. Jeg ser frem til hver nye bloggpost fra deg iallefall.
Du er en person som folk lett kan bli sjalu på, og en del vil være deg… når de ikke kan være som deg forsøker de trykke ned deg. Ignorer denne personen og vær deg selv. Lyset ditt kan ingen stjele❤️
Välkommen tillbaka!! <3