Mmm, jag förra veckan blev jag väldigt ledsen och sårad över en sak (inget allvarligt, inget att oroa sig för, jag har varit med om värre;). Och orkade inte vistas här, kände inte att jag hade så mycket att ge. Klart man inte är på topp hela tiden, och när man inte är det är det ju bra att ha verktygen, som fixar den trista känslan, i bakfickan. Tydligen hade min bakficka hål och mina verktyg hade tappats bort. Så då tog jag det bara, och var väldigt ledsen. Och det är ju bra att känna allt, inte skjuta på det, gömma undan. Sen samla kjolfållarna och fundera vad man skall hitta på till näst.
Fotografen Sonja Hagström tog denna bild. Hon är en så jäkla fin kvinna hon! Skall berätta mer om vår fotosession i ett annat inlägg!
Varför vi tog bilder, var ju för sommarpratets pressfoton.
Jag fick en ny coach, då min förra började med ett annat jobbprojekt. Min nya, Elisabeth, är också sååå himmelens bra hon med! Är så tacksam! Jag sa, att jag nog kände igen henne och visste vem hon var. Och har varje gång vi träffats kämpat med att inte säga “nåh, he for ju inte ritti som i Strömsö..!”. Haha! Tänker att hon säkert får höra det ganska ofta. Hon har verkligen tagit en titt i min själ och grävt runt lite. Kan tala om att det inte varit lätt. Att göra ett sommarprat. Men skönt och roligt, befriande och renande, jag har lärt känna mig själv på ett annat sätt. Och tagit tag i mitt sätt att se på mig själv i det nya ljuset var jag är.
Men hörni, häggen har slagit ut! Vilken lycka!
Livets berg-och-dalbana…
Ta hand om dig!
Kram Anna
Sånt är livet… Man ser alltid fram emot dina inlägg!