För ett par månader sedan bokade vi flygbiljetterna. Efter att ha lite fantiserat och drömt om en längre utlandsvistelse. Frågan var bara om vart vi skulle åka, överkomma alla våra nojiga “om och men” och om vi hade råd. Jag har haft den lägsta mammapengen, barnbidragen har inte ens kommit gång i Sverige än. Men även om vi levt lite mer knapert, så hade jag för ett år sedan, lagt undan en lön på sparkontot. En lön som var till för “något roligt”.
När vi kommit fram till en ungefärlig budget, började vi titta runt om i världen på olika ställen. Jag tror nästan detta var det bästa i hela planeringen! Vi tittade på Australien, Bali, Spanien och så Thailand förstås. Att resa med barn gör ju det hela lite annorlunda än om man bara hade sig själv att tänka på. Resan skulle också anpassas så vi alla fick det vi gillade, både barn och föräldrar.
När jag panerade “min del” av resan, frågade jag tips av vänner och bekanta. Lina beskrev en ö, som lät precis som det jag gillar! Inget turiststoj, bara vita stränder och turkosa vatten. Och hon avslutade med: Ja, och våra båda barn har lärt sig och gå på den stranden.
Aptitretare, en hälsning från köket. 
